TREPANERA trep1ane4ra, äv. tre1-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (PH 11: 264(1777; läst i orig.) osv.), -NING (†, HdlCollMed. 1 ⁄ 12 1699, s. 739).
Etymologi
[liksom t. trepanieren av fr. trépaner, avledn. av trépan (se TREPAN). — Jfr TREPANATION]
(i fackspr.) (ss. kirurgisk åtgärd) gm borrning l. sågning l. mejsling o. d. åstadkomma öppning l. hål i (skelettben (i sht kranium)) (i syfte att möjliggöra ingrepp på innanför skelettbenet liggande vävnad l. organ o. d.); äv. dels med avs. på person l. djur, dels abs.; särsk. ss. vbalsbst. -ing (förr äv. -ning) dels konkretare, om enskild omgång av trepanation, dels konkret, om märke l. skada på persons kropp efter trepanation. CollMedP 23 ⁄ 10 1696, s. 83. Ded Trepanerningen med fog anstält utan lijfzfara kunde skie .. men at de intet kunde see hwad Trepanerningen skulle hielpa. HdlCollMed. 1 ⁄ 12 1699, s. 739. At mannen i siukdomen intet rådde sig sielf; Därföre lät han honom swettas, åderlåtas och (jag tror) trepaneras. Dalin Arg. 2: 210(1734, 1754). Hästen trepaneras af en kunnig Djurläkare. Tidén Bosk. 99(1841). Trepanering, genomborrandet av huvudskålen, har i äldre tider varit mycket vanligt och är det här och var ännu. Bolinder NaturKult. 122(1922). Vi veta nu .. att man i Sverige trepanerade lika tidigt som i Danmark, nämligen redan under stenåldern. Fornv. 1924, s. 88. En trepanering i pannbenet, täckt med en liten silverplåt, dolde Lännart elegant under en artistisk pannlugg. LundagKron. 3: 283(1955).
