TRIALIS tria3lis2, r. l. m.
Etymologi
[jfr t. trialis, eng. trialis, trial; bildat medelst förleden tri- (se TRI-) i analogi med dualis (se DUAL)]
språkv. numerus som utmärker tretal. Verd. 1887, s. 230. De europeiska språken ha singularis och pluralis, i äldre tider hade de även dualis. Vissa australiska och melanesiska språk ha .. även trialis. Nilsson PrimKult. 97 (1923).
