TRIBUNAT trib1ɯna4t l. -u-, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr t. tribunat, eng. tribunate; åtm. delvis av fr. tribunat, av lat. tribunatus, till tribunus (se TRIBUN, sbst.1)]
i fråga om förh. i antikens Rom: tribuns (se TRIBUN, sbst.1) ämbete l. ämbetstid; äv. i utvidgad anv., om ämbete l. ämbets- l. maktutövning liknande l. påminnande om tribuns, särsk. (i sg. best.) om fransk parlamentarisk församling verksam 1799–1807. Marat .. tilstod at han war den, som .. föreslagit en Dictators nämnande, men at .. Robespierre och Danton aldrig welat gå in deruti, ej heller höra talas hwarken om Tribunat eller Triumvirat. EP 1792, nr 13, s. 2. T. Gracchus ansåg .. att både han själf och hans verk skulle falla offer för aristokratiens hat, om han ej fortfarande finge bekläda tribunatet. Boëthius HistLäsn. 1: 326 (1895). Drusus’ tribunat blev en dramatisk inledning till stora händelser. Almquist VärldH II. 2: 130 (1931). Tribunatet .. blev en samlingspunkt för motståndet mot Napoleon och sammanslogs 1807 med lagstiftande kåren. NE (1995). — jfr FOLK-, KRIGS-TRIBUNAT.
