TRIER trie4r, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. triere, fr. trière; av lat. trieris, av gr. τριήρης, till TRI- o. den rot som äv. föreligger i ἐρέτης, roddare (se RO, v.1)]
(om förh. i antikens Grekland) om visst slags örlogsfartyg i vilket årorna var grupperade tre o. tre, treroddare; jfr TRIREM. NF (1892). Den viktigaste .. krigsfartygstypen under Greklands storhetstid var trieren, treroddaren, där årorna låg i tre plan, eller i grupper om tre. Landström SeglSkepp 42 (1969).
Ssgr (om förh. i antikens Grekland): TRIER-ARK104. [med avs. på senare leden se hierark] om person som utrustade o. förde befäl på trier. NF 16: 703 (1892). —
-ARKI1004. [med avs. på senare leden se hierarki] jfr -ark. NF (1892). Trierarkien .. (dvs.) skyldighet att utrusta och föra befäl över ett krigsfartyg. 3NF 12: 965 (1930).
SAOB
