TRIKINÖS trik1inø4s, adj.
Etymologi
[jfr t. trichinös, eng. trichinous; till TRIKIN]
(numera mindre br.) om djur l. kött från djur: som har l. innehåller trikiner; jfr TRIKIN-HALTIG. Trikinösa svin. MedArch. III. 12: 10 (1867). Har någon förtärt trikinöst fläsk, så upplöses först muskeltrådarne jämte de däri inneslutna trikinkapslarne av magsaften. Kjerrulf Köttf. 11 (1895). SAOL (1998).
