[liksom t. trikolore av fr. tricolore, till adj. tricolore, trefärgad, utlöst ur sådana förb. som drapeau tricolore, trefärgad flagga, av senlat. tricolor, ssg av tri- (se TRI-) o. color, färg (se KULÖR)]
(national)flagga innehållande tre olikfärgade (i sht rektangulära, vertikalt l. horisontellt ställda) fält, särsk. (i sht i sg. best.) om Frankrikes (år 1793 officiellt antagna) flagga i färgerna blått, vitt o. rött; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (se slutet). Gatorna i Paris fylldes av trikolorer. En mössa, ett band i trikolorens färger. Irlands trikolor i grönt, vitt och orange. I Algier nu svajar tricoloren. Collan Dikt. 141(1864). Kistan .. var endast betäckt med en trikolor. SDS 1894, nr 303, s. 2. Den italienska trikoloren. Fogelqvist SöderkRom 133(1924). På taket hade min morbror låtit upphänga den ryska riksflaggan vit-blå-röd. Den är randad åt annan led än trikoloren. Furuhjelm Männ. 216(1932). Hösten 1991, då den gamla tsarryska trikoloren åter vajade över Kreml i Moskva. DN 23 ⁄ 4 1992, s. A14. — särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., dels i fråga om ngt som har tre färger (särsk. blått, vitt o. rött), dels (numera föga br.) i fråga om symbol för frihet l. uppror(iskhet) o. d. Hur himlen tråcklar af sin vestra flik / En tricolore åt dödens republik. CVAStrandberg 1: 85(1848). De svart-rödt-gyllene färgerna, som symboliserade Tysklands enhet, blefvo också frihetssträfvandets symboliska trikolor. Lundegård Stormf. 48(1893). Det elsassiska landskapets naturliga och heliga trikolor: den blå himlen, de vita sädesfälten och den röda vallmon. Hildebrand KristnPersp. 108(1935).
