TRINITARISK trin1ita4risk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. trinitarisch, eng. trinitarian, fr. trinitaire; ytterst av lat. trinitas (se TRINITATIS)]
teol. o. kyrkohist. som har avseende på l. sammanhänger med treenighetsläran; särsk. om person: som är anhängare av denna lära. En trinitarisk Gudomlighet. Nyblæus RelUpps. 187 (1868, 1872). Någon trinitarisk grubblare, som stötte sig på uttrycket ”Jesu ande”, utströk ”Jesu”, så att endast ”anden” qvarstod. SvTidskr. 1873, s. 391. De trinitariska och kristologiska dogmerna. 2NF 21: 578 (1914). —
