SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2007  
TRINITATIS, sbst. oböjl.
Ordformer
(-tiis)
Etymologi
[jfr t. trinitatis; av lat. trinitatis, gen. av trinitas, trefald, treenighet, till trinus, trefaldig, sidoform till ternus (se TERN). — Jfr TRINITARIE, TRINITARISK, TRINITET]
(†) Heliga Trefaldighets dag; äv. om del av kyrkoåret som inleds av denna dag. Första söndaghen effter Trinitatis. NT 1526, s. Oo 3 a. En butelj champagne, som tömdes i djupaste hvardagslag midt i rama Trinitatis. Hedenstierna Marie 194 (1896). LoW (1911).
Ssg (†): TRINITATIS-VECKA. i best. form: veckan som inleds av Heliga Trefaldighets dag. VaruhusR 1541. Trinitatis Vekan Begyntis thn 31 Maÿ. VinkällRSthm 1556.
Spoiler title
Spoiler content