TRIPTYK tripty4k, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. TRIPTYCHON, n.
Ordformer
(triptychon 1872–1936. triptyk (-ch) 1875 osv.)
Etymologi
[jfr t. triptychon, eng. triptych, fr. triptyque, sannol. bildat medelst TRI-i analogi med DIPTYK; jfr gr. τρίπτυχος, som består av tre skikt, ssg av τρι- (se TRI-) o. πτυχή, veck, skikt (se DIPTYK)]
1) (i fråga om förh. i antikens Rom) om hopfällbar skrivtavla bestående av tre sammanfogade skivor; jfr DIPTYK 1. Schück BokH 14(1900). 2SvUppslB 4: 416(1947).
2) i sht konstvet. i (ä.) kyrkobyggnad, om med (tematiskt sammanhållna l. samhöriga) målningar l. skulpturer försett altarskåp bestående av fast mittparti o. två smalare flyglar (jfr DIPTYK 4); äv. allmännare, om tre med varandra (i fråga om tema(n) l. motiv) samhöriga (o. som en enhet tänkta l. uppfattade) målningar osv.; äv. i utvidgad l. mer l. mindre oeg. anv., dels (särsk. i ssgn SPEGEL-TRIPTYK) om konstruktion (av möbel o. d.) påminnande om sådant altarskåp, dels om annat konstnärligt verk (se slutet). Ett af de härligaste arbetena är ett miniatyraltarstycke .. Det är ett triptychon, som i tre fält framställer bebådelsen, de hel(iga) tre konungars tillbedjan, och Marias kröning. Upmark Lübke 490(1872). I sin stora triptyk för Fürstenbergska galleriet utvecklade .. (C. Larsson) den dekorativt inriktade berättargåva, åt vilken (osv.). OoB 1936, s. 454. Överdelen (av skänken) var byggd som en triptyk vars mittparti var en spegel. Nilsson Bokh. 226(1937). — särsk. om skönlitterärt l. filmiskt o. d. verk som består av tre delar, äv. närmande sig l. övergående i bet.: trilogi. Den triptyk som heter ”Diktaren” och som avslutar ”Sångerna om samvetet och ödet”. Malmberg FörfLiv 98(1952). (Boken är) avsedd att uppfattas som sista delen i en triptyk. SvD(A) 26 ⁄ 11 1965, s. 5.(Filmen) formar sig till en triptyk som skildrar tre kvinnoöden under olika decennier. Hufvudstadsbl. 28 ⁄ 2 2003, s. 14.
