publicerad: 2007
TRIVIAL triv1ia4l, adj. komp. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr d., eng. trivial; sannol. av t. trivial, alldaglig, vanlig, genomsnittlig, av fr. trivial (se TRIVIALSKOLA). — Jfr TRIVIALISERA, TRIVIALITET, TRIVIELL]
1) som (är ofta upprepad o. därför) ej behöver förklaras l. är lätt insedd l. förutsägbar, elementär; enkel; utnött; äv. övergående i bet.: oviktig. Intet ämne wäljas, som är trivialt och löper så under hwars mans kunskap, at ingen skrift därom behöfwes. Sahlstedt CritSaml. 468 (1764). Det triviala förtjenar ej at sägas, wi komme til en början derom öfwerens. EP 1792, nr 28, s. 1. Meyer åt två portioner och protesterade endast af triviala skäl mot den tredje. Hallström VilsnF 23 (1894). Ett trivialt samband är att den som lyfter drabbas av belastningsskador och att den som går på höjder riskerar falla. ArbMiljö 1989, nr 13, s. 40. Socialpsykologiska forskare har .. ägnat tid åt .. meningslösa och triviala experiment som inte resulterat i någon intressant och tillämpbar kunskap. Angelöw o. Jonsson SocPsyk. 13 (1990).
2) vanlig (o. ointressant), ordinär; särsk. om benämning: allmän l. folklig, motsatt: fackspråklig; äv. närmande sig l. övergående i bet.: simpel, banal; stundom äv. i mer l. mindre nedsättande anv. HH XXXII. 1: 84 (1779). Han (tillägger), at han blifwit bekräftad i sin mening, at utom Italienskan, är Tyskarnes sång .. mindre trivial än någon annan Nations sång. SP 1792, nr 47, s. 2. Det anses väl för en trivial sak, att önska hvarann ett godt Nyår. Almqvist Brev 33 (1822). Vid hvarje (läke)medel står .. först dess nybildade officinella namn: i det andra rummet dess triviala, eller det, hvarmed det i dagligt tal eller af droguister benämnes. Hygiea 1839, s. 37. Pigor? nej, detta är ett allt för trivialt ord, som gerna aldrig en stockholmsjungfru tål att höra. Bjurström KamrLundb. 134 (1875). (Goethe) kunde .. så väl i sitt lif som i sina skrifter vara hvardaglig och ibland rent af trivial. Verd. 1886, s. 81. Det är triviala händelser, dansföreställningar, kabareter och personalia som blåses upp till högviktiga nyheter. SvLittTidskr. 1961, s. 42.
Ssgr (till 2): TRIVIAL-LITTERATUR. [jfr t. trivialliteratur] i sht litt.-vet. om litteratur (ss. ”deckare”, kärleksromaner, barnböcker o. d.) av ringa (innehållslig(t) l. språklig(t) o. d.) värde l. kvalitet (o. som läses ss. ren förströelse l. underhållning); jfr -roman o. förströelse-, skräp-litteratur. DN 23 ⁄ 7 1973, s. 4. I de gamla klassikerna föredrog man att ta livet av de älskande .. Triviallitteraturen prövade en fegare medelväg .. och satte punkt med bröllopet. Expressen 20 ⁄ 1 2003, s. 6. —
-NAMN. [efter nylat. nomina trivialia, kort (beskrivande) ord i artnamn (på växt), bildat 1751 (Philosophia Botanica) av C. von Linné] allmän l. folklig beteckning, motsatt: fackspråklig beteckning; förr äv. (o. urspr.) om kortfattad beskrivande latinsk beteckning (i artnamn o. d.). Wi stanna .. allenast wid Natt-människan, hwars trivial namn är Troglodytes. SvMerc. 3: 1273 (1758). Polysackariderna kan benämnas efter ingående monosackarider .. men för de flesta används trivialnamn, såsom stärkelse, cellulosa etc. SvSocker 106 (1970). —
-ROMAN. [jfr t. trivialroman] litt.-vet. jfr roman, sbst.2, o. -litteratur. Expressen 6 ⁄ 8 1963, s. 4. Den fromma trivialromanen från seklets början. GT 20 ⁄ 11 2001, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content