UNDERDOG an4der~dog1, m.//ig.; best. -en; pl. -ar l. -s.
Ordformer
(äv. -dogg)
Etymologi
[av eng. underdog; av under (se UNDER, prep. o. adv.) o. dog, hund (se DOGG)]
person som är l. förefaller vara i underläge. Jersild ViSes 11(1970). (Han) säger sig alltid ha lätt för att ta parti för samhällets underdogs. GbgP 20/10 1996, s. 52.
