UNIVERSALIST un1iværsalis4t, m. l. f. (ss. ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. universalist, fr. universaliste; trol. (åtminstone i bet. 2) av eng. universalist, till universal, allmän (se UNIVERSELL). — Jfr UNIVERSALISTISK]
1) person som förespråkar l. utövar l. är anhängare av universalism (se d. o. 1) l. universalitet; äv. om person med (praktiska o. teoretiska) kunskaper inom alla möjliga områden. Ekbohrn (1904). Hvem har hyst en mer brinnande kärlek till sitt folk än den store universalisten, Guds sändebud, som ej kände skillnad mellan grek och jude. Quennerstedt StrSkr. 2: 224 (1904, 1919). Jon-And var .. universalist: alla tekniska finesser i teckningskonsten behärskade han suveränt. TSvLärov. 1942, s. 252.
2) kyrkohist. anhängare av universalism (se d. o. 2). I början av seklet spridde sig i Nya England Universalisternas lära, så kallade emedan de trodde att alla menniskor skulle bli saliga efter en expiation. Frey 1850, s. 348. Universalisternas antal uppskattades 1908 till något öfver 53,000. 2NF 30: 1096 (1920).
