UNIVERSALISM un1iværsalis4m, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. universalismus, eng. universalism, fr. universalisme; ytterst till lat. universalis, allmän (se UNIVERSELL). — Jfr UNIVERSALISTISK]
1) strävan efter l. förmåga att omfatta allt, ofta i fråga om dels vetande o. d., dels religiösa l. kyrkliga förh.; äv. närmande sig l. övergående i bet.: allmängiltighet; särsk. i speciellare anv. (i sht i filosofiska l. politiska o. d. teorier): hävdande l. betonande av helheten (framför delarna) l. kollektivet (framför individen) o. d. (jfr UNITARISM b). Frey 1841, s. 19 (om kyrkliga förh.). Att han fick de högsta betyg, som lärer i detta sekel blifvit i Lund utdelade .. Och förundran öfver denna universalism var så mycket större, som (osv.). BL 13: 304 (1847). Dante .. (ger) oss en inblick i sin oaktat den naturliga kärleken till fädernesstaden vidsynta universalism. Världen är hans fädernesland. KyrkohÅ 1930, s. 60. (Faktum är) att Medeltiden på många områden skapade en förening mellan ytterlig partikularism och lokal begränsning å ena sidan samt stark universalism och täta internationella förbindelser å den andra. Heckscher SvEkonH 1: 101 (1935). Upplysningens kanske viktigaste drag är en säregen kombination av individualism och universalism. ForsknFramst. 2004, nr 6, s. 51. Denna universalism, idén att människan har vissa grundläggande rättigheter oberoende av tid och rum .. är central. DN 2/3 2006, s. A2.
2) kyrkohist. nordamerikansk kyrklig åskådning l. rörelse som hävdar läran om slutlig frälsning för alla människor (o. alltings tillbakagång till tillståndet före syndafallet). Såsom ”universalismens fader” betraktas .. John Murray. NF 16: 1393 (1892).
