publicerad: 2011
UPPHÄVA up3~hä2va, v. -er, -de, -t, -d, äv. -hov (se för övr. HÄVA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING; -ARE (†, Ekblad 321 (1764)).
Ordformer
(op- 1635–1740. opp- 1635–1712. up- (v-, w-) 1526–1836. upp- (v-) 1623 osv.)
Etymologi
1) († utom i d) lyfta l. höja upp (ngn l. ngt); kasta upp; vräka upp l. undan; särsk. i fråga om vågrörelse o. d.: uppröra, häva. Skadhen, at the haffua vpheffuet dödha menniskies been, som j theras closter haffua warit begraffuen. OPetri 1: 508 (1528). Lärckian vphäfwer sijn fiederbuska. Schroderus Comenius 159 (1639). Wittnen .. säga att the jntet weeta hvem som först upphooff kieppen till slags. VDAkt. 1676, nr 44. Een stoor kiella som ifrån gambla tidher heter oxe kiälla och daglig vphäfuer hvijtt sandh. RannsaknAntikv. II. 1: 65 (1684). Sij här en älskad kropp, ophäven på en båår! TRudeen Vitt. 253 (1686). Sanden är het och brännande, hwaremot kärr-jorden är kall i högsta måtto, så at af desze begges förnuftiga blandning man med fog kan förmoda en ymnog skörd, utan at kärr-jorden behöfwer ligga uphäfwen och brinna et år förut. Boije Landth. 205 (1756). Stormen upphof vågorna. Ahlman o. Forsman (1885). — särsk.
a) (†) (i samband med krigshandling) med avs. på bro l. brygga: lyfta l. ta bort, riva. Dee wåre .. hafue sig retirerat vthur Skantzen och bryggian effter sich vphäfuet. HSH 38: 401 (1636). Engelbrekt fick .. underrättelse om Fiendens .. styrka, hwarföre han fann tjenligast at uphäfwa bron, och draga sig något längre tilbakars. Lagerbring 1Hist. 4: 127 (1783). Schulthess (1885).
b) (†) i sådana uttr. som upphäva sina händer l. ögon l. sitt hjärta, (upp)lyfta sina händer l. sin blick l. sitt sinne (mot himlen o. d.). Uphäffuer idhor hierta til gudh. OPetri Hb. C 2 a (1529). Gud han skapat Menniskian, att han skall gå uprätt, med uphäfne Ögon till Himmelen. Fernander Theatr. 295 (1695). (Biskopen) upphof sina händer och sade: ”Jag tackar dig, min Gud”. Topelius Fält. 2: 194 (1856).
c) (†) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., i fråga om rang l. anseende l. betydelse, med avs. på person l. ngt abstr.: upphöja l. upplyfta; prisa; äv. med refl. indirekt obj. Tu Capernaum som vphäffuen är alt vp til himmelen, tu skalt nedhertryckt wardha in til helwite. Luk. 10: 15 (NT 1526). Götherna .. (hade) uphävit sigh egna Konungar. LPetri Kr. 37 (1559). Jungfrwståndet vphäfwer han så högdt, at (osv.). Schroderus Os. 2: 332 (1635). Den .. som upphäfver sin vilja till lag, denne är merendels den svagaste af menniskor, dess egenkärlek är utan gräns. Rosenstein 3: 254 (c. 1790). Ödmann AnvSkrift. 68 (1822).
d) (fullt br.) bildl., i fråga om ljud, särsk. dels med avs. på rop l. skri o. d.: låta höra l. frambringa l. ge ifrån sig, dels med avs. på röst l. stämma, särsk. i uttr. upphäva sin röst osv., höja sin röst, ta till orda, börja tala; ropa; äv. med saksubj., förr äv. refl., om rop o. d.: låta sig höra; jfr UPP-GE 3, UPP-HÖJA 4. Han upphävde en djup suck. Thå .. vphoffuo the eendrecteligha sina röst till gudh. Apg. 4: 24 (NT 1526). Wid desse orden vphofwo sig uti luften tusende frögderop. Ehrenadler Tel. 223 (1723). Ett par hundar upphofvo ett häftigt skall. Mellin Nov. 3: 556 (1840, 1867). Grågåsen upphävde ett så fult och ilsket skrik, att alla förstodo vem hon var. Lagerlöf Holg. 2: 222 (1907). Då bävade jorden – jorden som legat tyst och förbannad upphävde sin röst till ett rytande. Hartman NattLys. 20 (1951).
e) (†) refl. (jfr 2); äv. i oeg. l. i mer l. mindre bildl. anv. särsk.
α) (†) resa l. upplyfta l. upphöja sig; häva sig (se HÄVA 1 d). G1R 2: 264 (1527). När hiertat vphäffuer sich til gudh och begiärar nådh aff honom. OPetri 1Post. 67 b (1528). Vthi Alexandrien vphoff sigh Hafwet (under en jordbävning), som lop til och ifrån så högt, at sedan thet war affluppit, fan man ofwan på Taken små Fiskarebåtar. Schroderus Os. 1: 484 (1635). Hisinger Ant. 2: 65 (1820; om fjälltopp). Nu upphävde sig Danjel Andreasson i Kärragärde över både gudomlig och mänsklig ordning. Moberg Utvandr. 168 (1949).
β) (†) om person, i sådana uttr. som upphäva sig till l. för l. som en viss rang l. person, (egenmäktigt) upphöja l. göra sig till (en viss rang l. person). (Påven) haffuer sich vphäffuet for en konung. OPetri 1: 159 (1527). En smed .. (har) begynt holla hemliga sammankomster, låtit folck till sig komma, upphäfvit sig som en lärare, besynnerligen om sabbatzdagar. KyrkohÅ 1904, s. 51 (1719). Jag är öfvertygad, att ingen vrå af vår ofanteliga fjällbygd hyser en enda man af kraft, som skulle kunna upphäfva sig till en Mirabeau. Brinkman o. Adlersparre Brevväxl. 301 (1835). SAOL (1986).
γ) (†) i fråga om uppror l. motstånd o. d. i förb. med prep. (e)mot: resa sig l. göra uppror l. motstånd (e)mot. 2Kor. 10: 5 NT (1526). Han haffuer vphäffuet sigh emoot honom, och satt sigh hårdt emoot honom. Job 15: 27 (Bib. 1541). Då jag uphäfvit mig mot en falsk, förödande smak .. har jag derigenom berömt den som råder i er Drame. Kellgren (SVS) 5: 42 (1786). Cannelin (1939).
2) (†) refl. (jfr 1 e), med sakligt subj.: börja l. sätta igång; uppstå l. uppkomma; jfr HÄVA 3. Atwj kunne alwarlige få förstå, huar aff thet örlighe sig haffwer vpheffwidh emellan Erchebispen .. och docter Vincentius. G1R 6: 256 (1529). Therföre vphoff sigh strax ett stort tumult vnder gemene man. Petreius Beskr. 2: 114 (1614). At en häfftig Siukdom vphooff sigh ibland them. Schroderus Liv. 602 (1626). Tå nu Jordbäffningen vphoff sigh, stodho the piskade Pelare qwar och the andre sloges omkull. Schroderus Os. 2: 31 (1635). Då upphof sig ett gräl emellan betjenter och sjömän. Adlerbeth HorSat. 21 (1814). särsk. (†) om storm l. oväder: uppstå l. utbryta. En stoor storm vphooff sigh på haffuet. Jona 1: 4 (Bib. 1541). LPetri Kyrkiost. 3 a (1566; bildl.). På natten upphof sig öfver huset ett häftigt stormväder. NF 4: 1076 (1881).
3) avsluta l. upphöra med l. omintetgöra l. uppskjuta l. eliminera (ngt).
a) med avs. på ngt (i sht ngt abstr.) som görs l. pågår l. existerar: bringa att upphöra l. avsluta; upphöra med, avbryta; undanröja l. omintetgöra. Tyngdlagen är upphävd. Belägringen upphävdes. RARP 1: 62 (1627). Mag. Hammarinus får ock något tilltal för det han upphäver läsningarna i skolan på obekväm tid. Samuelsson HALärovUpps. 138 (cit. fr. 1678). Ifrån denne stunden uphäfwer jag alt sällskap med dig. Farwäl. Knöppel Möt. 27 (1750). All personlig säkerhet var .. upphäfven. Adlerbeth Ant. 1: 270 (c. 1792). Då först, när du lofvar mig .. att frigifva henne, då upphäfver jag denna förtrollning. Livijn 1: 55 (1817). Där konkurrensen från låglandsarterna är upphävd. Selander LevLandsk. 74 (1955). — särsk.
α) (†) i fråga om förlikning l. uppgörelse o. d., särsk. dels med avs. på tvist l. strid o. d.: avbryta l. göra slut på; undanröja, dels med avs. på vapen o. d.: nedlägga. Mädann sakenn så wijt kommenn war .. bleff thett ene medh dett andra vphäfuitt till enn wänligh förlikningh. 3SthmTb. 5: 277 (1604). Alltt missförståndh .. gönom vårt sammtaal upphäfvidh ähr. OxBr. 10: 119 (1628). Så hafwer .. intet mere kunnat erhollas, än at Wapnen äre på både sijder blefne til en tijdh ophäfne. Stiernman Riksd. 881 (1634). Hennes witnesbörd syntes wara af sådan wigt för Domarens ögon, at han uphäfde saken, och frikallade Jones från Herr Westerns ingifna beskylning. Ekelund Fielding 288 (1765). En upphäfven strid. Nyblæus Forskn. I. 2: 472 (1875).
β) (†) med avs. på sjukdom o. d.: bota, häva (se d. o. 4 c). Aken Reseap. 208 (1746). Rön Om Frossors och Ältans uphäfvande genom Koppor. VetAH 1756, s. 131. Augustins tillstånd (var efter medicineringen) så förändrat att man kunde förutsäga tiden då hans sjukdom skulle bli fullkomligt upphäfven. Bremer Sysk. 2: 199 (1848).
γ) (†) med avs. på inrättning l. institution l. sammanslutning o. d.: upplösa l. indraga; lägga ner. Tyckes wara godt att sådanna skadelige Compagnier uphefwes. RARP 7: 22 (1660). Uphäfwa en Munk-Orden. GT 1787, nr 135, s. 1. Lundgren MålAnt. 1: 130 (1849, 1870; med avs. på kloster). Under den liturgiska striden gjorde .. professorerna ett skarpt motstånd mot .. (J. III:s) kyrkopolitik, hvilket hade till följd, att konungen upphäfde universitetet (i Uppsala). Uppl. 2: 658 (1908). Byalagets upphävande. Nilsson FestdVard. 77 (1925).
δ) i fråga om jämvikt l. motsatta krafter l. motsatser l. att ngt ersätts av ngt annat l. sin motsats: eliminera; neutralisera; särsk. i uttr. dels upphäva varandra, neutralisera l. uppväga l. ta ut varandra, dels upphäva sig själv, eliminera sig själv. At .. thet är omögeligit, at then ena sanningen kan uphäfwa then andra. Bælter GudS 44 (1751). Historien kan aldrig nå den punkt der motsatsen vore upplöst .. Funnes den i hela sin absoluthet i något ögonblick, så hade den med detsamma upphäfvit sig sjelf såsom motsats. Geijer I. 5: 191 (1811). I den uppståndne Christus är dödens fasa borttagen och skillnaden upphäfven mellan döden och lifvet. Bring Högm. 177 (1862). Energien kan uppstå .. därigenom, att massan rent av ”försvinner”, t. ex. på så sätt, att en negativ elektron och en positiv proton ”smälta samman” och upphäva varandra. Strömgren AstrMin. 2: 140 (1927).
b) med avs. på avtal l. dom l. lag l. tull l. kontrakt l. köp o. d.: göra l. förklara ogiltig l. avskaffa; riva upp; annullera. Högsta domstolen upphävde tingsrättens dom. Upphäv förbudet. Beslutet upphävdes med stöd av lagen. Att afslå och uphäfue den uttull, som H. K. M:tz undersåther .. är pålagdt. AOxenstierna 2: 637 (1624). Skulle Kiöparen och Sälliaren .. willia uphäfwa sitt en gång giorde kiöp (osv.). Abrahamsson 355 (1726). (Brudparet) kastade sig för Konungens fötter: Han tog dem i sit beskydd, uphof bandlysningen .. (o.) gillade deras äktenskap. Dalin Hist. III. 1: 161 (1761). Denna Regerings-Form samt Rikets öfrige Grundlagar kunna icke ändras eller uphäfwas, utan genom Konungens och alla Riks-Ståndens sammanstämmande Beslut. RF 1809, § 81. Överstrykning är .. tillräckligt för att upphäva en punkt i testamentet. NorstedtJurHb. 634 (1987). — jfr O-UPPHÄVD. — särsk. med avs. på trolovning o. d. Murenius AV 250 (1652). Akta dig, Hanna, i hast kanhända förlofningen upphäfs. Runeberg (SVS) 3: 142 (1836). Staten har i allmänhet rätt och pligt att upphäfva ett äktenskap, om det (ingåtts på fel sätt). Boström 2: 444 (1859).
c) (†) uppskjuta l. inställa (ngt). OxBr. 5: 161 (1621). Detta ährandet bleeff till nästa Consistorium ophäfwit. ConsAcAboP 1: 42 (1641). Efftersom Synods för detta Åhr uphäfz. VDAkt. 1664, nr 230. Widekindi G2A 152 (c. 1676; med avs. på resa).
4) [jfr motsv. anv. hos d. ophæve, t. aufheben] (†) i fråga om krigföring, med avs. på regemente l. befälhavare l. postering o. d.: (avskära l. avskilja från övrig styrka o.) gripa, fånga. Ryttmäster Didrics (blev) med sin postering .. 3 mihl från Riga vid Ollei af saxerne ophäfven, han sielf med en corporal och 15 gemena fången. HH 24: 10 (1700). Iag (fann) i Crosno Ett Compagnie af Lubomirskis Folck, hwilka iag upphäfwde, men sedermera effter Kongl. Maij:ttz befallning lät löpa. KKD 12: 89 (1704). At fienderne, såsom mästare af stora Hafs-diket, kunde på ena sidan tåga fram, och uphäfwa det ena Regementet efter det andra. Loenbom Stenbock 4: 88 (1765). KrigVAH 1818–21, s. 102.
Avledn.: UPPHÄVELSE, r. l. f.
2) till 3 a, b: avbrytande l. avskaffande. Upphävelse av kontraktet, bokningen. (T.) Die Verzeihung (Aufhebung) eines Processes, (sv.) eftergift eller uphäfwelse af en procesz. Lind 1: 1662 (1749). Af den herrskande oenigheten trodde sig lybeckarne kunna draga nytta, hvarföre de .. fordrade upphäfvelsen af de friheter, som till skada för deras handel blifvit beviljade åt holländarne. Kjellgren DanmH 81 (1862). —
UPPHÄVLIG l. UPPHÄVELIG, adj. (-elig c. 1820. -lig c. 1820) (†) till 3 a: som man kan få att upphöra l. som kan hävas. En knappast upphäfvelig svårighet. Biberg 2: 82 (c. 1820). Ett beständigt, aldrig fullt upphäfligt, missförhållande. Nyblæus Forskn. III. 2: 263 (cit. fr. c. 1820). jfr o-upphävlig.
Spoiler title
Spoiler content