publicerad: 2012
URSKILJNING ɯ3r~ʃil2jniŋ, l. URSKILLNING ɯ3r~ʃil2niŋ, förr äv. URSKILLING, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. (numera mindre br.) -ar (KyrkohÅ 1925, s. 266 (1835), Ramsay GeolGr. 2: 137 (1913)).
Ordformer
(förr äv. uhr-; -skiljn- (-skilgn-) 1726 (: Uhrskilgningz-Deputation) osv. -skill- 1727 (: UrskillingsDeputationens)–1773. -skilln- (-skiln-) 1667 osv.)
Etymologi
1) (numera vanl. i formen urskiljning) motsv. URSKILJA 1: handlingen l. verksamheten att ur- l. avskilja ngt från ngt annat; äv. konkretare, särsk.: utgallring; förr äv. konkret, särsk. om hos malm l. bergart förekommande inslag av mineral av annan sammansättning än den dominerande. Annerstedt UUH Bih. 3: 310 (i handl. fr. 1744). När .. uti det almänna archivo .. en urskilning företogs, blefwo alle urgamle saker lagde til sida. Schück VittA 5: 338 (i handl. fr. 1772). En pegmatitisk urskiljning har innevarande år uppträdt i malmen. JernkA 1898, s. 165 (1894). För varje lappby skall finnas en byordning, innehållande .. föreskrifter .. om .. renhjords samlande för märkning, för urskiljning av främmande renar (osv.). SFS 1917, s. 795.
2) (numera vanl. i formen urskillning) motsv. URSKILJA 2: handlingen l. konsten att utifrån individuella olikheter (söka) skilja på l. hålla isär ngt l. ngra; särsk. om sådan handling osv. företagen i avsikt att igenkänna (o. välja ut) det i sammanhanget eftersökta l. passande l. lämpliga o. d.; äv. konkretare, ofta närmande sig l. övergående i bet.: bedömning, omdöme; äv. närmande sig l. övergående i dels bet.: urval, dels bet.: (åt)skillnad; särsk. i uttr. göra en urskiljning; förr äv.: uttydning l. tolkning. 2BorgP 3: 356 (1727). At iag med samma vidlyfftiga och laggranna arbete, som fordrade mycken urskillning och diup efftertanka, hafft mycken möda. Schück VittA 4: 390 (i handl. fr. 1746). Af .. framsatta reglor göra en urskilling, och endast antaga dem, som leda til ändamålet. Sahlstedt CritSaml. 123 (1759). Hwad billens storlek .. i gemen angår, har jag hos Landthus-hållare funnit så liten urskillning, at jag ej kan undgå at derwid väcka någon upmärksamhet. SamlRönLandtbr. 1: 65 (1775). Sluta, det är, att draga riktiga följder af urskillningen om det vi fattat. Regnér Begr. 1: 4 (1807). Till utskottets grannlaga urskilning öfverlemnades att bestämma det mer eller mindre vidsträckta bruk utskottet .. (kunde) göra af de meddelade handlingarna. MinnSvNH XII. 2: 211 (1841). Det visade sig bäst genom utgången af (det ungerska) kriget, hurusom Björcks urskiljning varit den riktiga. Hellberg Samtida 3: 255 (1871). — särsk.
a) i sådana uttr. som med (sådan l. sådan) urskillning, med (sådan l. sådan) (försiktighet o.) eftertanke l. omdöme, utan urskillning, utan eftertanke, urskillningslöst. Här finnes mot alla siukdomar goda läkemedel, men the böra ock med urskillning brukas. 2RARP 20: 172 (1760). Allegorien .. kan missbrukas, om den nyttjas utan nödvändighet och urskiljning. GFGyllenborg Bält VI (1800). I stället för att med taktfull urskillning hämta fram ur materialet en idealiserat sann själsbild hade .. klåparen återgett föremålet med plump fotografisk trohet! Johanson Stärbh. 158 (1946). (Boksamlaren) lär ha ägt sex stora hus fyllda upp till takåsarna med hundratusentals böcker, köpta utan vett och urskillning. Nilson MessTräb. 139 (1990).
b) om ngns förmåga att bedöma l. värdesätta ngt, omdömesförmåga, blick (se BLICK, sbst.1 3 b α); äv. pregnant: god omdömesförmåga. HSH 7: 203 (c. 1750). (Kungaparet) gjorde strax sitt Hof till urskillningens och smakens högskola. 1SAH 3: 26 (1789, 1802). (Det vore värdefullt) om kunnige och med urskillning begåfwade män finge tillgång till enskilte personers samlingar i historiska ämnen. Schück VittA 7: 365 (i handl. fr. 1815). Valet .. (av ämnet för dikten) bar vittne om hans säkra urskillning. Böttiger 4: 96 (1869). Agneta hoppades och trodde att de skulle få rätt; men hon hade urskillning nog att inte framföra dessa uttalanden till Bengt. Edqvist Musik 66 (1946).
c) (†) motsv. URSKILJA 2 c: avgörande l. utslag. (Sv:s forna kungars) Lagh och Stadgar (är) .. i månge ting för ett Rättesnöre acktade och effterfölgde, såwäl vthi Lands- och Stadz-Sakers Vhrskillning, som vthi allehanda Skipmåhl. Siöl. 1667, s. a 2 b. Af illamående hindrades Jag i går at infinna mig i Högsta Domstolen och hos Eders Maij:t vid urskillningen af de målen, som höra till Rösteberäkningen i Domstolen. HT 1924, s. 389 (1789).
Ssgr (till 2): URSKILLNINGS-DEPUTATION. (förr) deputation (se d. o. 2 b) med uppgift att granska o. avgöra huruvida inkomna ärenden angick sekreta utskottet l. annan deputation. Uplästes studentens Hasselquists til riksens ständer ingifne och ifrån uhrskilningzdeputation .. til consistorium regni remitterade memorial. 2PrästP 2: 274 (1723). —
-FÖRMÅGA. särsk.: omdömesförmåga; jfr -gåva, -kraft o. urskillning 2 b. 3SAH 13: 112 (1828). Kunden som ej besitter en säker urskillningsförmåga, låter gärna råda sig av skräddaren, emedan han hos honom som fackman förutsätter större kompetens. Fröberg Skrädd. 168 (1941). —
-GÅVA. (†) omdömesförmåga; jfr gåva 2 b o. -förmåga o. urskillning 2 b. Wanan är honom en lag och han har icke den minsta urskilnings-gåfwa eller förnufts-bruk af sig sielf, at ändra och bättra henne. Dalin Arg. 2: 305 (1734, 1754). Schulthess (1885). —
-KRAFT. (†) omdömesförmåga; jfr kraft 1 c o. -förmåga o. urskillning 2 b. NSvMerc. 1762, s. 278. Låtom oss icke vandra såsom fiender till Hans kors; låtom ej någon ohelig afsigt och sinnesställning missleda vår urskillningskraft, eller förmörka det stora ämnet för våra betraktelser. Lehnberg Pred. 2: 177 (c. 1800). —
-LÖS. särsk. med sakligt huvudord: som utmärks av brist på l. avsaknad av urskillning l. eftertanke l. omdöme; ss. adv.: utan urskillning, okritiskt. Igenom ett urskillningslöst anwändande af Boktryckar-konsten är den nyare tidens kultur ett machineri för syn och minne. AJourn. 1815, nr 167, s. 3. Så urskillningslöst kastade jag mig över varje tillfällighet att hjälpa att jag istället kom att stjälpa. BonnierLM 1954, s. 71.
Spoiler title
Spoiler content