SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1913  
BLICK blik4, sbst.1, r. l. m. (Ehrenadler Tel. 142 (1723: blickar) osv.) ((†) n. P. J. Gothus Savonarola Synd. sp. K 4 a (1593), Lillienstedt Vitt. 257 (c. 1678), Palmfelt Qvinnoskol. 42 (1738: ett nådes blick), Rinman 1: 232 (1788: Silfverblicket); pl. = Bellman 2: 202 (1783), Dens. Skr. Ny saml. 1: 221 (c. 1760), 294, 299, 304 (1791)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar (ss. n. =).
Etymologi
[liksom d. blik, n., af (m)nt. l. t. blick, m., till blicken (se BLICKA, v.1); jfr holl. blik, m., äfvensom BLEK, sbst.1, o. BLINK. Anv. ss. n. i ä. tid torde bero på anslutning till BLEK, sbst.1]
1) hastigt frambrytande o. åter försvinnande sken l. glans; blänk, blink.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] metallurg. blänk l. hastig glans på smält silfver l. guld m. m., sedan det renats från vissa främmande beståndsdelar. H. T. Scheffer i VetAH 1752, s. 247. (Platina har) Guldets egenskaper; men kan för dess strängsmälthet skull aldrig bringas til blick vid drifning. Cronstedt Min. 161 (1758). Jernk. annal. 1828, 1: 390. jfr: Men hwad Granalie, Bruck, Pagament mon heta / Brand, Riedel, Blik och meer bör een Geschworner weta. Spegel Guds verk 137 (1685). — jfr BLY-, SILFVER-BLICK.
b) [jfr motsv. anv. i t. samt mnt. blick, glans, stråle, ä. holl. blik, stråle, glans, äfvensom BLEK, sbst.1 1] om stråle l. glans som utgår från ett lysande föremål, i sht sol l. måne; i senare tid uppfattadt i analogi med 2. Du klara sol, .. / Som med ett blick båd' mig och Iris ser! Lillienstedt Vitt. 257 (c. 1678); jfr 2. Långt större (skillnad) än det är emellan den minsta blick af ett sken, och Solens omäteliga stora kropp. Sedolär. Mercur. 3: nr 11, s. 4 (1731). Du, blyga måne, du, som dallrar än och skälfver, / Vid det du dina blick kring Fröjas tempel hvälfver! Bellman 2: 102 (1783). Blott här och der framträngde ur töcknet kanoneldens blickar, likasom för att söka upp föremålen för sin lågande vrede. Fryxell Ber. 6: 446 (1833); jfr 2. Tvekande stod hon, dröjde och teg, men mildt i sin bäfvan / Föll, med en stjernas skyggande blick, på den främmande ögat. Runeberg 1: 174 (1836); jfr 2. Sirocco ännu på tredje dagens morgon, men litet mera lif i molnen och några blå blickar och solstrålar emellan dem! Bremer G. Verld. 3: 15 (1861). Öfver Rochers de Naye's raka kam står en båge af ljus, .. i en remna skjuter en blick fram, en stråle som ränner fram öfver ängsmarkerna. Strindberg Utop. 137 (1885; i skildring af en soluppgång bland alperna). — jfr DAG-, SOL-, STJÄRN(E)-, STRÅL-BLICK.
c) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., holl. o. ä. t. samt BLEK, sbst.1 1] (†) blixt. Blick (mica fulguris) Flash. Serenius (1741). En blick eller blixt, ein Blitz. Lind (1749). Blick, Micans ictus fulguris. Sahlstedt (1773). Nordforss (1805; med hänvisning till blixt). Blick .. Eclair. Weste (1807). jfr: Ur en bakvänd hatt uppsteg en ullplumage: / Ur hvart det minsta dun i denna röda plymen / Mars flere blickar sköt, än pilar gå från Hymen. Bellman 2: 202 (1783). — jfr KORN-BLICK.
d) (knappast br.) skimmer. Violanten (dvs. färgen violant), som är nästan hel blå, och endast har en blick af rödt. Envallsson Mus. lex. 115 (1802).
2) [jfr motsv. anv. i d., nt., holl. o. t.; eg. ett med 1 a—c sidoordnadt specialfall af 1: ur ögonen frambrytande glans] ögonens riktande på visst föremål l. åt visst håll, vanl. förbundet med en ur ögonen frambrytande glans o. begränsadt af ögonlockens höjning o. sänkning; ögonkast; jfr ÖGON-HVARF; stundom svårt att skilja från 3.
a) i eg. bem. En vänlig, vredgad, sträng, förstulen, kritisk, ängslig, smältande, svärmisk, strålande blick. Kasta en (flyktig, en sista) blick på ngt [jfr d. kaste sit blik paa ngt, holl. een blik werpen op iets, t. einen blick auf etw. werfen, eng. to cast a look upon something, fr. jeter un regard sur qch., lat. oculum ad alqm l. alci rei adjicere]. Gifva ngn en uppmuntrande, en gillande, en granskande, en förebrående, en genomborrande, en förkrossande blick. De utbytte menande, förstående blickar med hvarandra. Hans blick föll l. råkade falla på boken. Han riktade blicken på tornet i fjärran. Hon lät blicken hvila på sonen. Han kunde icke uthärda hennes blick. Sänka blicken. Vid första blick(en) såg jag, att något hade händt honom. Hon bevärdigade honom icke med en enda blick. Han öfverskådade fältet med en enda blick. Ther (dvs. i ögonen) thet ena blicket fölier thet andra. P. J. Gothus Savonarola Synd. sp. K 4 a (1593). (De cypriska kvinnornas) kärliga blickar som syntes leta efter Manfolcken. Ehrenadler Tel. 142 (1723). En blick af honom säger mer, / Än alla ord mig Tryphon ger, / I qväden och i sång. Nordenflycht QT 1746—47, s. 163. Åt staden då och då en sorgsen blick vi kaste. J. Wallenberg 124 (1771). Ehvart vi vände våra blickar, finne vi otaliga spår af Din vishet och godhet. Handb. 1811, s. 37; jfr b. Blickar, skarpa som svärd, i genomskådade hjertan / skjöt han. Tegnér 1: 190 (1820). Blickar af hopp. B. E. Malmström 6: 27 (1845). Han tycktes lyssna, vänta, ängsligt bida, / Och ofta var hans blick på dörren fäst. Runeberg 2: 111 (1848); jfr 3. Nu fick jag .. en fuktig blick ur de stora ögonen. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 78 (1865). En blick på en ”svensk” matsedel visar, huru stort inflytande den franska köksvetenskapen nu fått bland Kajsa Wargs landsmän. E. H. Tegnér i Ydun 1870, s. 72. Då gaf den yngre (damen) målaren ännu en afskedshälsning med en leende blick, så skälmaktig, gäckande, förtrolig. Cederschiöld Riehl 2: 79 (1878). Brita satte sig ned på trappan och lät sina blickar glida öfver landskapet. Lönnberg Skogsb. 172 (1881). Herr Sven gaf de andre en illmarig blick. Rydberg Vap. 134 (1891). Våra blickar följa det försvinnande fartyget. G. Cederschiöld hos Schück o. Lundahl Läseb. 1: 44 (1901). Om slottet råkar i förfall, undrar jag mycket vad som ska kunna dra folks blickar till det här landskapet. Lagerlöf Holg. 1: 231 (1906). Jag får onda blickar öfverallt (i trängseln i Shanghai). Nyblom Österut 40 (1908). — jfr AFSKEDS-, AFUNDS-, ARGUS-, BASILISK-, BIFALLS-, BRODERS-, DUBBEL-, ELD-, HALF-, HELGON-, HÅN-, IGENKÄNNINGS-, JESUIT(ER)-, KÄRLEKS-, LJUNGELDS-, LJUS-, LÄNGTANS-, LÖFTES-, MÄNNISKO-, NÅDE(S)-, RUND-, SIDO-, SOL-, SOLSKENS-, SPE-, SPEJAR(E)-, TÅR-, ÅTER-BLICK m. fl.
b) mer l. mindre bildl. Han vek ej af till höger eller till venster, för att fånga någon gunst af hopen, eller tillvinna sig en blick af makten. Wallin Rel. 2: 394 (1826, 1827). Konsten .. blickar kring sig med friska blickar i lifvet. C. A. Hagberg i SKN 1843, s. 59. Deras uppmuntran .., hvilka komme att kasta en välvillig blick på mitt företag. Bolin Statsl. 1: 58 (1868). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i t.] om tankens l. uppmärksamhetens riktning på l. fästande vid ngt. Stenhammar 22 (1792). En blick på tidens anda och närvarande moralité. Grevesmöhlen (1815; boktitel). Runeberg 6: 245 (1832). Det (är) oundvikligt att med en blick dröja vid dessa företeelser. Cronholm Lig. 2 (1839). Då öppnar sig .. för vår odödliga andes blickar detta underbara himmelrike. Rundgren Minnen 2: 243 (1870, 1883). Äfven bland preste- och borgarstånden funnos många, hvilka kunde hafva sina blickar fästa på befordran till ämbeten, som af regeringen tillsattes. Malmström Hist. 4: 84 (1874). I denna nödens stund riktades allas blickar till Olof Rudbeck. Annerstedt Rudbeck Bref cxxxii (1905). Till sist kastar jag en blick på kanslerns ställning till Rudbeck och konsistoriet. Därs. clxxxiv. — jfr TILLBAKA-, ÅTER-, ÖFVER-BLICK. — särsk.
α') i förb. inre blick. Leder ej theet, kaffet, sockret på våra bord den inre blicken till China och Westindien. Geijer I. 5: 211 (1819). När det gäller att förtälja barndomsminnen, hvilka bland dessa är det då, som .. den inre blicken helst dröjer vid ..? Ödman Hemma o. borta 3 (1896).
β') i uttr. tilldraga sig ngns blickar o. d., draga ngns uppmärksamhet på sig, ådraga sig ngns uppmärksamhet. Johan Sobieski .. hade trenne söner; den äldste bland dem, Jacob, tilldrog sig genast Carls blickar. Oscar II 3: 299 (1868, 1888).
β) i uttr. med sneda blickar, med missnöje, ogärna, med afund. Mången (har) med sneda blickar sett en skola i egen kommun, där undervisningen meddelats på ”det andra inhemska språket”. Vasenius Samkänsl. 54 (1901).
3) [jfr motsv. anv. i d., ä. holl. o. t. samt BLEK, sbst.1 2] om ögat ss. organ för synen o. ss. afspeglande själens stämningar; uttryck hos ögat; sätt att se l. blicka; stundom svårt att skilja från 2. Ögat är .. själens fönster, och ur blicken framgår det ljus som förklarar hela gestalten. Geijer I. 3: 415 (1817). Då grep hvar hand åt svärdet, då flammade hvar blick. Tegnér 1: 113 (1820). Hon satt bredvid hans hufvudgärd, / .. / och fäste på de bleka dragen / en blick, ett kungarike värd. Därs. 159 (1822). I hvarjes blick lästes den stilla hängifvenhetens förklaring. Wallin 2 Pred. 2: 17 (1831). Klar blef i hast hvar mulen blick, / när detta namn (dvs. Sveaborg) blott ljöd. Runeberg E. skr. 1: 3 (1846). (Görtz) var af en hög, manlig växt, med sköna anletsdrag, eldig och talande blick. Beskow i SAH 43: 188 (1867). Brusten är den blick, som tämde, / Mer än rättarsvärdet skrämde, / Spänd inunder fjäderhatten / I en trotsig soldenär. Snoilsky 2: 10 (1881; om J. Banér på bår). Som en sömngångerska, med vidöppen och likväl frånvarande blick gick hon .. till sitt rum. Heidenstam End. 278 (1889). Hans kind är gul, hans blick är släckt. Fröding N. dikt. 122 (1894). Vi gingo hand i hand och blick i blick. Levertin N. dikt. 24 (1894). Barnen .. sågo på mig med stora, klara ögon, i hvilka ingen blick var. Anholm Gog 237 (1895). Man (sluter sig) i allmänhet af en persons blick, mer än af hans ord, .. till hans verkliga mening och sinnelag. Cederschiöld Skriftspr. 171 (1897, 1902). Storråda fick en hvass blick i ögonen. Lagerlöf Drottn. 41 (1899). Blicken (hos sångtrasten är) litet orolig. Ericson Fågelkås. 1: 2 (1906). jfr: En tåre-ström utbröt ur Gubbens skarpa blick. Bellman Gellert 42 (1793). — jfr ALL-, ALLMAKTS-, BARN(A)-, BASILISK-, DRAK-, DUBBEL-, DUFVO-, ELD-, FALK-, FÖRBRYTAR(E)-, HJÄLTE-, HÅN-, KLAR-, KONSTNÄRS-, KÄNNAR(E)-, KÄRLEKS-, LJUS-, LO-, MANNA-, MODERS-, MULLVADS-, OSKULDS-, SAGO-, SATIR-, SIAR(E)-, SKALDE-, STRÅL-, STÅL-, SÖMNGÅNGAR(E)-, TIGER-, TJUSAR(E)-, TRÅN-, VARG-, VEMODS-, ÄNGLA-, ÖRN-BLICK m. fl. — särsk.
a) (föga br.) i pl. Långsamt och med darrande steg nalkades hon, utan att upplyfta de af långa mörka ögonhår beskuggade blickarna emot mig. Mellin Nov. 1: 84 (1846, 1865). Mörkret skärper mina (dvs. ugglans) blickar. Böttiger 1: 104 (1856).
b) mer l. mindre bildl. Skåda ut i lifvet med vaken, med öppen blick; jfr α. Sinnligheten öfverger snart skönheten, rycker blomman från stängeln för att fägna sig några stunder med dess blick och dess ånga. Lidbeck Anm. 115 (1808). Hans höghet (dvs. nyåret 1816) har klädt sig till tiggarmunk, / och hans blick är orolig och skum. Tegnér 2: 136 (1816). Oss omgifver ett mörker, som ingen dödlig blick genomtränger. Wallin 2 Pred. 2: 152 (1822). Tider, som dölja sig för historiens blick. Geijer II. 1: 285 (1825). När vreden förmörkar din (hafvets) blick, när din hy / Blir grön, när du slungar din fradga mot sky. Sätherberg Dikt. 1: 185 (1844, 1862). Bara maj slog upp sin blick. Dens. Blomsterk. 3 (1879). — jfr ANDE-BLICK. — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i t.] (genomträngande l. öfverskådande l. intuitiv) omdömesförmåga, omdöme. Oxenstierna kunde ej fångas i listens snaror, hans politiska blick upptäcker genast den försåtliga anläggningen. Hagberg i SAH 5: 88 (1808). Vigten och ansvaret af hans framtida kallelse undföll icke den klara blicken. Fryxell Ber. 6: 4 (1833). Ingen af våra konungar har haft en så profetisk blick som Gustaf Adolf. Geijer I. 6: 503 (1846). Bort den blick, som, skarp för hindren, är för målets skönhet skum! Rydberg Dikt. 1: 29 (1876, 1882); jfr β. Strategisk blick. Schybergson Finl. hist. 2: 12 (1889). Slöjden förlänar åt utöfvaren en ”praktisk blick”. E. Sahlin i Ner. alleh. 1895, nr 227, s. 2. (Echegaray) har en ovanligt skarp scenisk blick. NF 20: 576 (1897). Under en resa i Dalarna 1872 fick d:r Hazelius blicken öppen för den trängande nödvändigheten att söka rädda de kvarlefvor af forntida seder och bruk, dräkter och husgeråd, som ännu voro bevarade. Stockholm 1: 430 (1897). Min själ äger ni inte en blick, som distanserar de morskaste gåpåare. Janson Costa Negra 1: 43 (1910). — jfr AFFÄRS-, DETALJ-, FÄLTHERRE-, LÄKAR(E)-, SJÄLS-, SKARP-, SNABB-, SNILLE-, SNÄLL-, STATSMANNA-BLICK m. fl.
β) med prep. för: förmåga att uppfatta o. uppskatta (ngt). Han saknar blick för det väsentliga i hvarje sak. Wallin Vitt. 2: 58 (c. 1805). Menniskan har en skarp blick för egen nytta. Snellman Stat. 50 (1842). Att hafva blick för det som dittills legat gömdt och obekant är alltid en stor gåfva. Lundgren Mål. ant. 3: 217 (1873). (K. IX:s) blick för det kommerciela lifvets kraf. Schybergson Finl. hist. 1: 382 (1887). (Skildringarna) röja blick för det väsentliga. C. D. af Wirsén i PT 1902, nr 212 A, s. 3. Den sans och blick för formen, som ett lagarbete fordrar. Annerstedt Rudbeck Bref ccxxxxii (1905).
γ) (mindre br.) i förb. blick (in) i (ngt), förmåga att intränga i o. uppfatta (ngt), uppfattning af (ngt). En snillrik blick in i det i hvarje sak väsendtliga .. karakteriserar hela arbetet. C. A. Hagberg i SKN 1843, s. 215. Walter Scott .. hade .. en djup blick i lifvets inre. Hwasser V. skr. 3: 337 (1858). Det gamla testamentets heliga poesi, som har en så klar blick in i lifvet och ut öfver tillvaron. Rudin Ord t. ungd. 3: 33 (1896, 1903).
δ) med prep. på.
α') sätt att uppfatta o. förhålla sig till (ngt l. ngn). Detta är Christendomens klara och tröstrika blick på lifvet och verlden. Wallin Rel. 3: 134 (1831). Hon var litet förnämt högdragen .. i sin blick på medmenniskorna. Heidenstam End. 76 (1889). (Kellgren) fick ny blick på det välbekanta och kunde tillägna sig det för sin utveckling. Sylwan Kellgren 128 (1912).
β') (mindre br.) förmåga att bedöma (ngn l. ngt) (jfr β). Han fick tidigt en skarp, slug blick på realiteter. Hallström Vilsna fåglar 33 (1894). Den som icke är född med en säker blick på människor, blir alltid obetydligare, ointressant. Larsson Bildn. 35 (1908).
4) [utveckladt ur 1; jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (numera knappast br.) ögonblick, blink. Hon (dvs. lyckan) kom, hon gaf en glantz, i blicken vart hon väder. Dalin Arg. 2: nr 1, s. 6 (1734; uppl. 1754: i blinken). Så geck min lyckos Stjerna neder, / I samma blick, som hon upran. Nordenflycht QT 1748—50, s. 74. De gåfvo sig ej tid at rasta minsta blick. Livin Kyrk. 96 (1781). Alt är förbi: alt i en blick förloradt. Kellgren 3: 294 (c. 1795). Den anklagade .. teg .., dömdes i blicken till 200 käpprapp på fotsulorne. Ahrenberg Stud. 148 (1878).
5) [väl utveckladt ur 2; jfr motsv. anv. i t.] (numera knappast br.) anblick, syn. Gräsbranden i Mandingo gifver en rysligt skön blick. Ödmann M. Park 264 (1800). Æneas in åt skogen gick / Et dussin harar fällde, / För Trojas män en härlig blick, / De kände hungrens välde. Stiernstolpe Blumauer 7 (1825). Från Tammerfors norrut .. företer den grafiska tabellen den nedslående blicken af ett nästan ständigt sjunkande i passagerareantal. A. Fabritius i Atlas ö. Finl. 28: 6 (1899). [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] närmande sig bet.: glimt, skymt (jfr 1); särsk. i bild. Att vid minsta blick af möjligtvis sundare .. begrepp draga med en from fasa nattmössan ner för ögonen. Leopold 3: 238 (1799, 1816). Sanningen är min gudomlighet; och om hon unnat mig .. en blick af sitt rena väsende, så ... Geijer I. 5: 2 (1810).
6) [väl utveckladt ur 2; jfr motsv. anv. i t.] (mindre br.) utsikt. (Romerska) kejsardömets skalder .. älskade äfven sådana naturtaflor, som äro trångt omgärdade och utan blickar till ett aflägset fjärran, t. ex. en klarblå källa djupt in i skogen. Rydberg Det sköna 72 (1889). Från ångslupen, som afgår från Norra hamnen (i Hälsingfors) .. har man en god blick öfver stadsdelen kring hamnen. Ramsay Vägv. i Finl. 26 (1895, 1905). En ljus, öppen strand med en vid blick inåt dungar och ängar. Ekelund Syner 58 (1901). [jfr motsv. anv. i t.] bildl.: vy; inblick. En blick i andeverlden. Geijer I. 3: 275 (1814). Man får (i den nämnda skriften) veta mycket; man hänföres af geniala blickar och uttryck. H. Reuterdahl i SKN 1843, s. 279. Berättelsen öppnar en blick i tidens skick. Svedelius i SAH 49: 57 (1873). (Den nyplatonska religionen ägde) rikedom på befruktande tankar och djupa blickar in i dessa gåtors skymning. Rydberg Kulturh. förel. 3: 125 (1886). — jfr FJÄRR-, FRAM-, GENOM-, HÄN-, IN-, TOTAL-, UT-BLICK m. fl.
Ssgr (till BLICK, sbst.1, o. BLICKA, v.1): (1) BLICK-ELD. [efter t. blickfeuer] (†) hastigt, blixtlikt sken. Rönet om Indianiska Krassens blickande är märkvärdigt, och förtjänar ibland phosphoriska blickeldar, såsom eget i sitt slag, anmärkas. J. C. Wilcke i VetAH 1762, s. 286. Weste (1807). Lindfors (1815). särsk.
a) kornblixt. Dalin (1850). Kindblad (1867).
b) förr, i sht till sjöss, bruklig nattsignal bestående i skenet af antändt löst krut. Dalin (1850).
(2, BLICKA, v.1 4) -FÄLT3~2. [efter t. blickfeld]
a) i sht oftalm. område inom hvilket ögat, under det att hufvudet hålles orörligt, medelst sina egna rörelser kan fixera föremål. Löwegren Ögonsjukd. 470 (1891, 1900). Blix Ögonmått 27 (1902).
b) [bildl. anv. af a] i sht filos. medvetandets innehåll i ett visst ögonblick; i allm. i förb. det inre ögats blickfält, inre blickfält, medvetandets blickfält o. d.; jfr -PUNKT b. Uti detta inre ögas blickfält, d. ä. i medvetandets innehåll. R. Tigerstedt i Nord. tidskr. 1885, s. 635. Det eller de föremål, som i ett visst moment befinna sig i ”medvetandets blickfält”. Vannérus Wundts psyk. 33 (1896). De föreställningar, som i ett visst ögonblick äro aktuella, kunna sägas utgöra vårt inre blickfält. Larsson Psyk. 15 (1896).
(1 a, BLICKA, v.1 1 a) -GULD~2. [efter t. blickgold] (mindre br.) metallurg. guld som medelst afdrifning utdragits ur legering med bly. A. Swab i VetAH 1761, s. 79. Blickguld .. Afdrifvet guld, som ännu håller något silfver. Dalin (1850).
(2) -LINJE~20 l. -LINIE~200. [efter t. blicklinie] i sht oftalm. Duodecim'in sanaluettelo suomen lääkäreille (1885). Blicklinien (d. v. s. linien som förbinder hvarje sedd punkt med motsvarande punkt på näthinnan). Rein Psyk. II. 1: 380 (1891). Löwegren Ögonsjukd. 25 (1891, 1900).
(2, BLICKA, v.1 4) -PLAN~2. i sht oftalm. plan i hvilket blicken går vid viss ställning af hufvudet. Hufvudet, hvars tväraxel (vid skrifning) .. skall stå parallel med bordsranden, lutas helt lindrigt och icke mera, än som är nödigt för att vinna en lämplig lutningsvinkel af blickplanet mot bordsskifvan. A. Key i Lärov.-kom. bet. 1884—85, III. 1: 267.
(2) -PUNKT~2.
a) i sht oftalm. Den mest känsliga punkten (af näthinnan) är gula fläcken, och vid seendet af ett föremål inriktas ögat så, att ljusintrycket skall falla på denna, då föremålet säges befinna sig i ögats blickpunkt. Larsson Psyk. 10 (1896). De föremål inom blickfältet, som vi alldeles omedelbart betrakta, sägas ligga i vår blickpunkt. Bergqvist Frågans formul. 2 (1898).
b) i sht filos. i allm. i förb. medvetandets blickpunkt, inre blickpunkt o. d.; jfr -FÄLT b. Borelius Metaf. 163 (1887). Den föreställning, som jag direkt betraktar, säges ligga i mitt medvetandes blickpunkt och är föremål för min uppmärksamhet. Larsson Psyk. 15 (1896). Den inre blickpunkten kallas .. äfven uppmärksamhetsfältet. Bergqvist Frågans formul. 3 (1898).
(2) -RIKTNING~20. i sht oftalm. Löwegren Ögonsjukd. 453 (1891, 1900). Ett mot den normala blickriktningen vinkelrätt plan. Blix Ögonmått 33 (1902).
(1 a, BLICKA, v.1 1 a) -SILFVER~20. [efter t. blicksilber] metallurg. Hiärne Berghlychta 458 (1687). Wallerius Min. 459 (1747). Det (på drifhärd) erhållna silfret kallas blicksilfver och är icke alldeles rent, utan håller omkring 1/16 andra metaller. Åkerman Kem. techn. 1: 202 (1832). På hyttan (vid Sala grufva) erhålles verkbly, som sedan ”afdrifves”, då man får blicksilfver, hvilket fineras till finsilfver genom omsmältning i degel. NF 14: 383 (1890).
(1, BLICKA, v.1 1) -STILL~2, äfv. 4 4, l. -STILLA~20, äfv. 4 32. om vattenyta: stilla så att det glänser af den, spegelklar, som en spegel; jfr BLE(C)KSTILL(A) under BLEK, sbst.1 Sjön låg nu blickstill. Strindberg Hems. 135 (1887). Atlanten, blickstilla och blank så långt ögat ser. Molin Ådal. 173 (c. 1895). Mälarevik så blickstill och blank som en spegel. Strindberg Fagervik 299 (1902). (mindre br.) i utvidgad anv. om väder o. vind: lugn, stilla. I blickstillt väder. T. M. Fries i Ord o. bild 1894, s. 206. Vinden (lade sig) plötsligt; det blef blickstillt och kvaft, medan sjön allt fortfarande gick hög. Cavallin Stevenson o. Osbourne Resan utför 102 (1898). En blickstilla högsommardag. Ullman Präster 201 (1907).
Spoiler title
Spoiler content