SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2012  
URSON, m. l. r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr nor., t. urson; sannol. av eng. urson, av fr. ourson, dimin. till ours, björn, av lat. ursus, till den rot som äv. föreligger i gr. ἄρκος, sanskr. ́ṛkṣaḥ]
(†) (individ av) arten Erethizon dorsatum (Lin.) F. Cuv., nordamerikanskt trädpiggsvin; jfr BORST-SVIN. 1Brehm 1: 365 (1874). Ursonen .. säges .. med stor fördel utdela slag med sin tämligen korta men breda och kraftiga samt med hvassa taggar besatta svans. FoFl. 1910, s. 65. 2SvUppslB (1954).
Spoiler title
Spoiler content