publicerad: 1920
BORST bor4st, sbst.1, förr äfv. BÖRST, n. l. r. l. f. l. m. Anm. Liksom i fsv. o. de flesta öfriga germ. spr. är ordet i ä. tid f. såväl i bet. ”borststrå” som i koll. bet. Som m. betecknas det däremot af Sahlstedt, Weste, Almqvist, Dalin (1850) m. fl. ordböcker. Som n. i bet. ”borststrå” har det tidigast anträffats hos Rudbeck Atl. 2: 230 (1689) o. i koll. bet. först hos Juhlin-Dannfelt 447 (1886). Numera är ordet i bet. ”borststrå” företrädesvis n., i koll. bet. företrädesvis o. i bet. 4 o. 5 uteslutande r. l. f. l. m.
best. -et l. -en; pl. (i bet. ”borststrån” samt i bet. 3) oberoende af ordets genus i sing. numera oftast = l. (numera föga br.) -er 32 (Balck Ridd. K 5 a (1599), Tekn. tidskr. 1874, s. 14, SAOL (1900; jämte =)) ((†) -ar Spegel Guds verk 224 (1685), Möller (1790); borstor Linné Öl. 115 (1745). Anm. Ordet böjes stundom i ä. tid sg. borst, pl. börster. Förordn. ang. börsters tagande 1728, s. 2, 3. Enl. Botin Sv. spr. 74 (1777) böjes det sg. borst, pl. börstar)
Ordformer
(börst Lex. Linc. (1640), Adlerbeth Æn. 321 (1804), Castrén Res. 1: 229 (1852: börstlikt). bursten (sg. best.) C. Melander i Bot. notiser 1883, s. 216 (anfördt från Åsele lappmark). byrst Düben Boileau Sat. 43 (1722). borste Spegel Gl. (1712))
Etymologi
[fsv. borst, börst, f., borststrå, äfv. koll., pl. -ar l. -ir; jfr sv. dial. börst, bust, bost, byst, äfvensom börste (Skåne); jfr äfv. d. børste, r., isl. burst, bust, f., mnt. borste, f., t. borst, m., i ä. t. äfv. n., borste, f., samt mnt. o. holl. borstel, eng. bristle, äfvensom sanskr. bhrsti, spets; af samma rot som BORRE. Formen borste hos Spegel kan bero på inflytande från skånska dial. l. dan., möjl. äfv. från pl. borstar. Det neutrala genus med bet. ”borststrå” kan hafva uppkommit därigm att den mask. l. fem. sg.-formen med kollektiv bet. kunnat uppfattas ss. en neutral pl.-form, hvarvid äfv. inflytande från neutrala ord med likande bet., i sht HÅR, är tänkbart; jfr liknande genusväxling vid SPÅN]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnt., holl., t. o. eng.] styft hår af det slag som i sht förekommer hos svindjuren o. vissa andra närstående djurarter; förr äfv. om igelkottens o. piggsvinets taggar; dels om hvarje särskildt hårstrå, dels koll. l. (i sht förr) i pl. om hårbeklädnad af detta slag, borstbeklädnad; koll. äfv. ss. varunamn. Balck Ridd. K 5 a (1599). (Vildgaltens) långa börst var styf och stod å ända som en hop Darter (dvs. dolkar). Ehrenadler Tel. 949 (1723). Sätta borst på en bektråd (för skomakeriarbete). Serenius (1734; under bristle). Igelkotten är .. rundt omkring .. försedd med hvassa börster. Bliberg Acerra 732 (1737). Hans hår står som borst, är sträft och rakt utstående. Dalin (1850). Möller Jordbr. 36 (1881). — jfr GRIS-, PENSEL-, SVIN-, VILDSVINS-BORST m. fl. — särsk.
a) [jfr motsv. uttr. i fsv., dan. o. eng.] i uttr. resa borst l. borsten o. d.
α) åsyftande den företeelse att upprörd sinnesstämning (vrede, förskräckelse l. dyl.) kommer djurets borst att resa sig; äfv. i utvidgad anv., om djur med annan (mjukare) hårbeklädnad än borst, särsk. hund l. katt. En unggalt, resande börsten. Adlerbeth Æn. 321 (1804). (Hunden) reste borst, med trotsigt hot. Arnell Scott Sjöfr. 92 (1829). — (†) (Lat.) Pilos & setas erigere. Sättia up Borsten. Verelius Ind. 48 (1681). (Djuret) draar sin Krop ihoop, och resar sine Borstar. Spegel Guds verk 224 (1685).
β) bildl. om person: morska (opp) sig, ”borsta sig”. (Han) reste .. borst och beredde sig på skarpa svar. Strindberg Hafsb. 27 (1890). Nu reste han borsten och sade ifrån, att detta trodde han inte på. Högberg Utböl. 2: 56 (1912). — (†) (Du som) med högmodigt Trug upreser tina Borstar, / Wil rät med Hufwudet igenom Wäggen löpa. Spegel Guds verk 286 (1685). Resa borster. Lindfors (1815; under borsta).
b) i utvidgad anv. om borstlika bildningar på vissa andra djur, särsk. på fåglar o. vissa ryggradslösa djur. Hackspetts näsborrar äro täckte med tilbakaliggande borst. Möller (1790). (Dagsländorna hafva) i gumpen 2 eller 3 utstående, fina, artikulerade börster, hvilka äro mycket längre än hela kroppen. Dahlbom Skand. insekt. 227 (1837). — jfr ANTENN-, FJÄDER-, GRÄF-, HÄFT-, HÖRSEL-, KÄNSEL-, LUKT-, SIM-, STICK-BORST m. fl.
c) (ofta skämts.) i utvidgad anv. om styft hår o. d. (på djur l. människor). De Chineser och Tattare (dvs. tatarer, hafva) .. intet skiägg, utan några små borst. Rudbeck Atl. 3: 167 (1698). Janzon Catullus 1: 35 (1889). — jfr MUSTASCH-, NACK-, SKÄGG-BORST m. fl.
d) om de strån af borst l. annat material som, fästa vid en skifva l. ett skaft o. d., bilda en borste.
2) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.] bot. om borstliknande organ som förekomma på vissa växtdelar; äfv. koll. Linné Öl. 115 (1745). Fröen (af morotsplantan) hafva .. flere rader längre och kortare borster. Retzius Flora oec. 216 (1806). Blomskalen (på ängskafle äro) .. försedda med ett mjukt borst. Juhlin-Dannfelt 447 (1886). — jfr BLOM-, BRÄNN-, FRÖ-, GLANDEL-, HULLING-, KROK-, KRON-, NÅL-, PLATT-BORST m. fl.
3) benämning på vissa växter med borstlikt utseende.
a) gräsväxten Nardus stricta Lin., gråstagg, finnskägg. Liljeblad Flora 37 (1792). Fries Ordb. (c. 1870).
b) (i Norrl.) halfgräset Scirpus cæspitosus Lin., mossatof, tufsäf, ramme, finnskägg. C. Melander i Bot. notiser 1883, s. 216 (anfördt från Åsele lappmark). E. Modin i Landsm. 1911, s. 722 (anfördt från Härjedalen).
4) [eg. bildl. anv. af 1; jfr motsv. anv. i sv. dial. (Finl.)] (numera knappast br.) i sht i sg. best.: folklig benämning på en hos späda barn förekommande hudsjukdom hvarigm huden i nacken o. på ryggen blir knottrig af pormaskar. Borst är en siukdom i huden på barnen, hvilcken märkes .. däraf, at otaliga .. ibland räta ibland knorlige utväxter, lika som borst eller maskar, sig på ytan af huden visa. H. D. Spöring i VetAH 1743, s. 27. Et nyfödt Barn, som öfverhopas med för tidig föda och flera slags mjölk, .. får den så kallade Borsten. Haartman Sjukd. 38 (1765). Hartman Husläk. 377 (1835; ännu i uppl. 1880).
5) [eg. bildl. anv. af 1] i sht bergv. mot lagrings- l. skiffringsriktningen l. (på trä) mot safgångarna vinkelrät skärningsyta l. klyfningsriktning; skikthufvud, ändträ; särsk. i uttr. på borst, med lagrings- l. skiffringsriktningen rakt uppåt l. vinkelrätt mot skärningsytan; i upprätta hvarf; på kant, upprätt. (Skiffern) är på borst stående i berget. A. Swab i VetAH 1745, s. 120. Malungs sten spricker nog lätt, om lagret, och icke borsten, vändes til elden. Cronstedt Min. 223 (1758). Afsåga ½ alns långa kubbar och ställa dem .. på borst. Wäsström Præs. i VetA 1774, s. 20. Korta plankstycken .. med ändträet eller borsten uppåtvänd. Jernk. annal. 1847, s. 34. Profver af finrandiga blodstenar och svartmalmer böra slås på ”borst” d. v. s. tvärs öfver randningen. Tekn. tidskr. 1894, K. s. 21. jfr: Gå på borst säges vid Garpenberg, då Grufvearbetet ställes längsefter och ända fram på Malmgången; men gå på Fliss kallas, när arbetet ställes först något på sida om Malmgången. Rinman (1788).
Ssgr [de flesta med direkta motsv. i d., holl. o. t.] (i allm. till 1 l. 2 l. bådadera; jfr ssgrna under BORSTA, v.2, o. BORSTE): BORST-AKTIG. —
(1) -ARBETARE~0200. borstbinderiarbetare. —
(1) -ARBETE~020, äfv. ~200. borstbinderiarbete. —
(1) -ARBETERSKA~0200. —
-ARTAD. —
(2) -AX. = BORST 3 a; jfr -GRÄS a. Liljeblad Flora 20 (1798). Dalin (1850; med hänv. till borstgräs). —
-BEKLÄDD. —
-BEKLÄDNAD. —
-BESATT. —
-BETÄCKNING. —
-BETÄCKT. —
-BEVÄPNAD. —
(1) -DJUR. [jfr t. borstentier] (numera knappast br.) svindjur. Polyfem II. 13: 4 (1810). Thorell Zool. 2: 116 (1861). Östergren (1917; angifvet ss. mindre vanl.). —
(1 b) -FJÄDER. fjäderborst. (Lärksläktet har) Näsborrarna .. mer eller mindre skylda af borstfjädrar. Nilsson Fauna II. 1: 431 (1858). —
-FJÄLLIG. försedd med borstlika fjäll; i sht till 2. Det borstfjälliga blomfästet (på ängsskäran). NF 18: 532 (1894). —
-FORMAD. —
-FORMIG. —
-FRI. —
-FÄLLANDE, p. adj. som fäller borsten; i sht till 2. Borstfällande Imperial-kornen. P. Bolin i Sv. utsädesfören. tidskr. 1893, s. 19. —
-FÖRANDE, p. adj. borstbärande; i sht till 2. Borstförande squareheadhvete. E. Henning i Sv. utsädesfören. tidskr. 1895, s. 127. —
(2) -GRÄS.
c) gräset Stipa pennata Lin., hvars blomfjäll äro utdragna i långa borst, fjädergräs, fjäderstipa. Fries Bot. utfl. 3: 245 (1864). jfr FJÄDER-BORSTGRÄS.
d) det med borstlika blad försedda gräset Corynephorus canescens (Lin.) Bernh., sandborst, sandtof; jfr -TÅTEL. Fries Ordb. 14 (c. 1870). —
(2) -HIRS. benämning på vissa arter af grässläktet Panicum Lin. hos hvilka småaxen äro omgifna af borst. Lilja Flora ö. odl. vext. 10 (1839). Italiensk Borsthirs. Därs. (om Panicum italicum Lin.). Grön Borsthirs. Dens. Sk. flora 54 (1870; om Panicum viride Lin.). Sträf Borsthirs. Därs. 55 (om Panicum verticillatum Lin.). —
(2) -HVEN. gräset Agrostis canina Lin., hvars blomfjäll är försedt med borst, brunhven, hundhven. Lilja Sk. flora 80 (1870). —
(2) -HVETE.
a) den borstbärande hvetetypen Triticum vulgare aristatum. DA 1808, nr 60, s. 6. 2 Uppf. b. 4: 105 (1899).
b) (†) det med uddhvassa blad försedda gräset Agropyrum junceum (Lin.) Beauv., strandhvete, stickhvete, tåghvete, strandkvicka. C. Quensel i Sv. bot. nr 269 (1805). —
-HÅR. borstlikt hår(strå). Lind (1749; under börst-haar). P. Bolin i Sv. utsädesfören. tidskr. 1893, s. 203. —
-HÅRIG. Thomson Insect. 302 (1862). särsk. till 1 d, om person: som har sträft, borstlikt hår. Bremer Fam. H* 2: 189 (1831). —
(1) -IGELKOTT~002 l. ~200. [jfr t. borstenigel] (individ af) det på Madagaskar o. närliggande öar förekommande igelkottsliknande däggdjurssläktet Centetes Illig. Thorell Zool. 2: 130 (1861). Kaudern På Madagaskar 211 (1913). —
-KNIPPE. knippe af borststrån. För insättning af borstknippena (vid tillverkning af borstar) måste hål borras i insättningsträet. Uppf. b. 6: 549 (1874). (Afsöndringen) från bakkroppens borstknippen på .. (vissa) skalbaggar. 2 NF 19: 87 (1913). —
(1) -KRONA. i allmogestugor i ä. tid ss. prydnadsföremål använd takkrona af svinborst. A. Kullander (c. 1888) i Landsm. XI. 10: 22. E. Wigström Därs. VIII. 2: 11 (1891). —
(2) -KUBBHVETE~020. den med borstiga ax försedda hvetetypen Triticum compactum hystrix (Lin.) Host., igelkottshvete. LAHT 1892, s. 359. —
(2) -LAF. (†) den med knottriga o. håriga flikar försedda lafven Lichen orbicularis, kretslaf. Acharius Lichenogr. sv. prodr. 114 (1798). —
-LIK, adj.1 (jfr sp. 3987). —
-LIKNANDE, p. adj.1 (jfr sp. 3987). —
-LÖS. som saknar borst. Hartman Flora XCVIII (1832). Vanligt borstlöst hvete (Triticum vulgare muticum). Arrhenius Jordbr. 2: 47 (1860). —
(1 b) -MASK. [jfr holl. borstelworm, t. borstenwurm] zool. mask af den till ringmaskarna hörande ordningen Chætopoda, hvilkas kropp är beklädd med borst. Thorell Zool. 2: 427 (1865). Till borstmaskarne räkna vi äfven Daggmaskarne. 1 Brehm III. 2: 237 (1876). —
(2) -NATE. den med borstlika blad försedda vattenväxten Potamogeton pectinatus Lin., kamnate, gäddgräs. Gosselman Flora 30 (1865). —
(2) -NEJLIKA. [jfr t. bartnelke] den med borstliknande skärmblad försedda nejlikarten Dianthus barbatus Lin., studentnejlika. Rudbeck Hort. bot. 26 (1685). —
-PENSEL.
2) till 1 l. 2: på djur l. växt: samling af borst som liknar en pensel. Strindberg Fagervik 50 (1902). Svansen (hos noshörningarna) är tämligen kort med en tunn borstpensel på spetsen. 2 NF 20: 58 (1913). —
(2) -REPE. det med borstbärande blomfjäll försedda gräset Lolium multiflorum Lam., italienskt rajgräs. Wahlberg Foderv. 168 (1835). —
(1) -RÖTA. veter. viss sjukdom hos svin hvarunder borsten lossnar o. faller af; jfr -FALL. SFS 1863, nr 32, s. 13. —
(5) -SIDA. = BORST 5. (Rostugns)-pipan är byggd af skiffer, som lagd med kant- eller borstsidan mot elden särdeles väl motstår denna. Jernk. annal. 1880, s. 217. —
-SPETS. —
(1) -SPINNARE. zool. fjäril af släktet Setina. Wallengren Skand. heterocerfjär. 287 ff. (1885). —
(2) -SPÄLT. det med borstbärande blomfjäll försedda sädesslaget Triticum spelta aristatum Lin., borstbärande spält. 2 Uppf. b. 4: 107, 110 (1899). —
(2) -STARR.
-STRÅ. —
(1 b) -SVANS. [jfr holl. borstelstaart, t. borstenschwanz] zool. leddjur af släktet Thysanura; särsk. om de arter däraf som äro försedda med borstbärande analbihang. Thorell Zool. 2: 371 (1865). —
(1) -SVIN. [jfr t. borstenschwein] zool. det i Nordamerikas skogar förekommande piggsvinsdjuret Erethizon dorsatum (Lin.) F. Cuv., ursonen. NF 4: 639 (1881). —
(2) -SÄF. det med borstfint strå o. borstfint axstödblad försedda halfgräset Scirpus setaceus Lin. Lyttkens Sv. växtn. 1357 (cit. fr. 1780). —
-TAGGIG. Ytan (på en kroppsdel hos insekter säges vara) .. borsttaggig (setosa), då håren äro korta, tjocka och styfva. Thomson Insect. IX (1862). Nyman Sv. växt. naturh. 1: 242 (1867). —
(2) -TÅG. den med syllika blad försedda växten Juncus squarrosus Lin., styftåg. Linné Flora nr 282 (1745). —
(2) -VALLMO~02 l. ~20. växten Papaver argemone Lin., hvars fröhus äro beklädda med borst, spikvallmo. A. Modeer i Hush.-journ. 1785, apr. s. 379. —
(2) -VIDD. (Med) borstvidden (på ett ax) .. förstås vinkelräta afståndet från yttersta borstspetsen till spindelns rätliniga fortsättning. LAHT 1892, s. 281. —
(1) -VISKARE. [jfr holl. borstelwisscher, t. wischer] mil. cylindrisk borste för rengöring (viskning) af loppet i gevär l. artilleripjäs l. d. DA 1808, nr 24, s. 3. —
-VISKAR-STÅNG. stång (med handtag) hvarpå borstviskare fästes. Underv. f. mank. v. fl. 3: 184 (1906).
Spoiler title
Spoiler content