[fsv. värdoghas; jfr d. værdige(s); efter mlt. sik werdigen, till werdich, värdig (se VÄRDIG)]
(ngt ålderdomligt) ss. dep.: finna med sin värdighet (se d. o. 4–6) förenligt (att göra ngt), behaga l. ha godheten; finna för gott l. lämpligt (att göra ngt); äv.: nedlåta sig till (att göra ngt); särsk. om Gud; förr dels ngn gg refl., dels tr., särsk. i uttr. värdiga ngn med ngt, bevärdiga ngn med ngt (jfr BEVÄRDIGA 1 a); jfr BEVÄRDIGA 2, TÄCKAS, VÄRDAS. Ther före beder iac eder naadh ödmiucligha oc rader kerligha at j werdigess til at falla in til ederth fæderness rike. G1R 1: 32(1521). Han huarken verdigadhe min husstru eller dhe andre dijtkalladhe förnehme Personer med Ett handtag. VDAkt. 1676, nr 334. Gud Han werdigas stå osz bi med sin nåd. Swedberg SabbRo 1233(1697, 1712). Preussen var en bortglömd och undangömd vrå af Europa, hvilken knappt tidens kartor värdigade sig anmärka. Kullberg Bref 1: 56(1844). Han lät be sig en stund, innan han värdigades vara med och lägga en stjärna. Wägner Silv. 106(1924). Höjdpunkten är det dock, då konungen värdigas dricka brorskål med en av sina undersåtar. Nilsson FestdVard. 45(1925). — jfr BE-, O-VÄRDIGA.
SAOB
