VÄSTMANLÄNDSK väs3tman~län2sk, äv. ~län2dsk, äv. 40~1, adj.; adv. -T.
Ordformer
(vest- (w-) 1807–1931. väst- (w-) 1875 osv.)
Etymologi
[avledn. av landskapsnamnet VÄSTMANLAND]
som finns i l. kommer från l. tillhör l. utmärker l. på annat sätt avser Västmanland (l. Västmanlands län). Weste (1807). I dag .. sammanknötos med hvarandra Köping, Vesterås och Sala. Det bansystem, som afser att förena dessa tre vestmanländska städer, har nu sålunda nått sin fullbordan. GHT 7/9 1875, s. 3. Visserligen skulle man kunnat anmärka, att snittet (på klänningen) omisskännligt var detsamma som just nu var modernt över hela västerlandet .. (men) färgsammanställningen var då åtminstone äkta västmanländsk. Boye Ast. 36 (1931).
Avledn.: VÄSTMANLÄNDSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) västmanländsk kvinna. Weste (1807). Af sin mor, som var vestmanländska, hade de lärt sig att säga ett djupt u, icke öppet som på stockholmska. SvD(A) 27/3 1888, s. 2.
