SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2014  
VAJSING vaj3siŋ2, r. (Delblanc Nattresa 83 (1967) osv.) l. n. (Tunström Tjuven 14 (1986) osv.), oböjl.
Etymologi
[sv. slang vajsing; till VAJ, sbst.2]
(vard.) ”vaj”. Han (har) lite vajsing på höger öra. DN(A) 17/10 1965, s. 21. Då strejkar dom istället om det är nån vajsing. Wirde StadsbrevbEnsamh. 142 (1980).
Spoiler title
Spoiler content