SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2014  
VAJ vaj4, sbst.2 l. adj. oböjl.; ss. sbst. n. (Mezzrow o. Wolfe Dans 180 (1953) osv.) l. r. (Arnér Finnas 135 (1961) osv.), oböjl.
Etymologi
[sv. slang vaj; ordet är etymologiskt identiskt med VARG i en bet.: fel på arbetsstycke; bildat med det i ä. stockholmskt uttal förekommande bortfallet av -r- framför -j. — Jfr VAJSING]
(vard.) fel l. problem l. krångel; särsk. i sådana uttr. som det är vaj på l. med ngt; jfr VAJSING. Hämta förstoringsapparaten, förklarade Kremlan, det är vaj på bälgen. Trenter Rist. 6 (1952). Någonting var vaj, ena (sprut)föraren snodde runt och ställde en fråga och den först raka strålen av tjockt vatten .. sattes i ryggen på Cederfalk. Ekman Häxring. 141 (1974). Cheries mun är det .. något vaj med, den blir alldeles rektangulär när hon ska le. Expressen 10/10 1998, s. 10.
Spoiler title
Spoiler content