publicerad: 2014
VAKTEL vak3tel2, m. l. r.; best. vakteln (BBergius PVetA 1780, 2: 81, osv.) ((†) vaktelen Ödmann StrSaml. 2: 46 (1785); vaktlen Schroderus Comenius 37 (1639), Brummer 125 (1789)); pl. vaktlar (Rålamb 14: 102 (1690) osv.) ((†) vakteler IErici Colerus 1: 287 (c. 1645); vaktler KKD 5: 281 (1711))
Ordformer
(vacht- (w-) 1639–1795. vakt- (w-, -ck-, -g-) c. 1700 osv. wäckteler, pl. c. 1645)
Etymologi
[jfr d. vagtel; sannol. av mlt. wachtele; jfr äv. mnl. wachtele (nl. wachtel), fht. wahtala (t. wachtel); sannol. av ljudhärmande ursprung]
1) om (individ av) den till familjen fälthöns (Phasianidae) hörande fågeln Coturnix coturnix Lin. (i ä. zoologisk systematik förd bl. a. till släktena Tetrao Lin. o. Perdix Lath.); äv. om annan fågel hörande till släktet Coturnix Bonnat. l. familjen fälthöns (särsk. ss. senare led i ssgr l. i vissa uttr.); äv. ss. matvara l. maträtt; i pl. äv. (zool.) sammanfattande, om olika släkten av familjerna Phasianidae o. Odontophoridae. Wachtlen har en stackott stiert. Schroderus Comenius 37 (1639). Om morgonen gå manfolcken ut att skiuta wachtler, som här finnas i een stoor öf:rflödigheet. KKD 5: 281 (1711). Wakteln är föga mer än hälften så stor som rapphönan, ofwanpå rostbrun eller gråaktig med ett gult streck efter hjessan och öfwer ögonen. Hartman Naturk. 203 (1836). Färserad vaktel, portvinssås med toppmurklor och en timjankryddad bakelse på röd paprika (osv.). SvD 8/5 1996, s. 23. Vaktlar, (dvs.) sammanfattande namn på flera släkten av de minsta fälthönsen. NE 19: 187 (1996). Vitstrupig vaktel .. art i familjen fälthöns. NE 20: 5 (1996). — jfr STRUTS-VAKTEL.
2) i utvidgad anv., ss. senare led i ssgr betecknande fågel av annan familj som i ngt avseende liknar l. låter som en vaktel; jfr SMÅ-, SNARR-VAKTEL.
Ssgr (till 1): VAKTEL-HUND. [jfr t. wachtelhund] (numera ofta i den (senare inlånade) t. formen wachtelhund) hund(ras) framtagen för l. använd vid vakteljakt. Schultze Ordb. 1989 (c. 1755). Wachtelhund .. (dvs.) tysk hundras inom gruppen fågelhundar. NE 19: 169 (1996). —
-KUNG. [jfr t. wachtelkönig, fr. roi des cailles; enl. ä. föreställningar kunde kornknarren anföra en flock av vaktlar] (†) om kornknarr. Scheutz NatH 109 (1843). Ängsknarren eller Wagtelkungen, som i storlek och färg har stor likhet med wagtlarna, ankommer och afflyttar på samma tider som dessa (osv.). Holmström Ström NatLb. 2: 52 (1852). Ericson Fågelkås. 1: 162 (1906). —
-PIPA. (förr) ett slags visselpipa avsedd att härma vaktelns lockläte i syfte att locka vaktlar. BoupptSthm 1668, s. 1129. Derefter lägger .. (fågelfångaren) sig på något afstånd bakom näten och lockar med en för ändamålet gjord vaktelpipa. Hahr HbJäg. 415 (1866). —
-SLAG. zool. om vaktelns spelläte; jfr slag, sbst.1 13 a. Wikforss 2: 939 (1804). Vaktelslaget är en tre gånger hastigt utstött vissling, som upprepas 5–10 gånger i följd med sekundlånga pauser. Rosenberg FåglSv. 368 (1953). —
-ÄGG. SAOL (1900). Halstrad pilgrimsmussla med späd mangold och muskotkryddad smöremulsion samt vaktelägg. Expressen 13/7 2012, s. 17.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content