publicerad: 2014
VAKUOL vak1uå4l (trestavigt), r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -c-)
Etymologi
(i fackspr.) om (vätskefylld) membranblåsa i cell. TT 1871, s. 263. Den pulserande vakuolen hos vissa encelliga djur är ett exkretionsorgan. 3NF 4: 764 (1925). Ibland kan vakuolen (i växtcellen) innehålla kristaller, och vätskan kan vara intorkad. Björn BiolOrdl. (1976). — jfr NÄRINGS-, SAFT-VAKUOL.
Spoiler title
Spoiler content