(veder- (w-, -dh-) 1606–1895. wedder- 1558. wider- 1702; se för övr. SPEL, sbst.1)
Etymologi
[efter t. widerspiel (l. mlt. wedderspil); efterleden är spiel (resp. spil) (se SPEL, sbst.1) med bet.: sak l. affär l. angelägenhet]
(†)
1) (†) motstånd(shandling) l. förhindrande l. motåtgärd; protest. Then ther sägher alt hwadh han wil, / Han moste wenta sigh wedder spil. Svart Gensw. E 3 a(1558). At nyttia och uptänckia alt thet som .. til byggningens hinder och wederspeel i medlertijdh tiäna kunde. Sylvius Curtius 284(1682). Linné Nem. 135(c. 1770; uppl. 1968).
2) (†) i fråga om motsatt förhållande l. begrepp l. ståndpunkt o. d.: motsats; nästan bl. i sg. best.; särsk. i sådana uttr. som bevisa l. finna vederspelet l. ngt vittnar om l. visar vederspelet (jfr slutet). Schroderus KonFörähr. 17 b(1606). Medh åthskillige Exempel bewijste iagh wederspelet. Schroderus Urs. K 2 a(1626). Molander Förn. 70(1762: witnar om). (Jag) trodde at .. (voteringen) icke kunde hafva någon serdeles influence på Partierne; jag har dock sedermera funnit wederspelet. Tilas Ant. 1: 28(1765). Erfarenheten har wisat wederspelet. LfF 1853, s. 360.SD 8/10 1895, s. 4.särsk. [efter t. das widerspiel halten] i uttr. hålla vederspelet (mot ngn), stå för l. hävda motsatsen l. motsatt ståndpunkt (mot ngn). The som hölle wedherspellet, moste nw sielfwe gifwa migh rätt. Chesnecopherus Skäl Zzz 4 a(1607). Twenne deras Antipoder .. som aldeles mot dem hålla wederspelet. Dalin Arg. 1: 253(1733, 1754).
