[jfr eng. virgilian, fr. virgilien; till namnet på den romerske skalden Vergilius (70–19 f. Kr.)]
(numera bl. mera tillf.) som förekommer hos l. kännetecknar l. är typisk för l. har avseende på den romerske skalden Vergilius; särsk. i fråga om stil o. uttryckssätt o. d. GFGyllenborg Skald. 15(1798). Omsider ryckte vi oss lösa .. från Siena, för att åter försänka oss i åskådning af Virgilianska åkerfält, oxar och plogar. Atterbom Minn. 396(1818). Den virgilianska och i allmänhet den antika uppfattningen af gudaverlden. Verd. 1886, s. 104. (Gösta Berling)påstås vara avskedad präst – man måste i sanning gratulera den socken som njutit välsignelsen av en dylik pastor loci, den där snarare, i sina glansstunder, synes danad till pastor i en virgiliansk eklog. Johanson SpeglL 107(1908, 1926). En vergilisk ledsagare i litteraturens gruvorter. NorrbK 12/3 2011, s. 30.
