VIDMAKTHÅLLA vi3dmakt~hol2a, v. -håller, -höll, -hållit, -hållen (se för övr. HÅLLA, v.1). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Gustaf II Adolf 87(1620)), -NING; -ARE (numera bl. tillf., Dähnert(1746) osv.), -ERSKA (†, Dähnert(1746), Östergren(1967)). (förr äv. särskrivet; se för övr. VID, prep. osv., o. MAKT o. HÅLLA, v.1)
Etymologi
[ssgsform till uttr. hålla vid makt (se MAKT 2 e α β')]
hålla (ngt, särsk. byggnad) vid makt (se d. o. 2 e α β') l. i stånd; äv. med avs. på ngt abstrakt, särsk. lag l. ställning l. sed: upprätthålla. Saa samtycker jagh och sadana theris preuilegia och wil wijd magt holla oforkrength ij alle mottho. G1R 1: 6(1521). Thetta lofliga och berömmeliga bruuket, wela wij, i thenna solennitet och Bröllops Högtijdh, widh macht hålla. Botvidi Brudpr. 46(1621, 1634). Til den Lutherska kyrkan, som .. war i staden, förärade Konungen en summa penningar, hwilken skulle anwändas til hennes wid mackt hållande. Nordberg C12 1: 202(1740). För Iggesunds bruk var hans insatser ovärderliga i arbetet med att vidmakthålla positionen som en skogsindustriell anläggning av absolut högsta klass. VästerbK 18/9 2015, s. 46.
