VIMPERG vimpær4g, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr mnl. wintberch (nl. wimberg, windberg); av t. wimberg, wimperg, m., wimperge, f., av mht. wintberge, f., vindskydd (på tak), tinne, av fht. wintperga, f., dets., ssg av wint (se VIND, sbst.1) o. den stam som föreligger i BÄRGA]
(i fackspr., i sht byggn.) om gavel med spetsformigt valv på kyrkobyggnad i gotisk stil, särsk. om sådan gavel använd i dekorativt syfte (särsk. över fönster l. portal); äv. om liknande prydnad i inredning o. d.; jfr SPETS-GAVEL. De breda fönstren, hvilka .. krönas af framspringande spetsgaflar, s.k. ”vimperger”, som skola skydda de ömtåligare delarna för vinden. Upmark Lübke 417 (1871). Spiseln (på Örbyhus slott) med sin gotiska arkitektur med vimperger och fialer af trä är synnerligen typisk. Uppl. 1: 654 (1905). Smäckra vimperger, kring vilkas vittrade stenblommor murgrönan spann sina sirliga skott. Siwertz Ställv. 200 (1921). (Gotiken medförde) ett helt nytt formspråk, omfattande sådana element som fialer, vimperger, krabbor och korsblommor. NE 7: 569 (1992).
