publicerad: 2017
VIMPEL vim3pel2, r. l. m.; best. vimpeln (Bellman (BellmS) 1: 155 (1771, 1790) osv.) ((†) vimpelen MStenbock hos Loenbom Stenbock 4: 193 (1713), SvFamJ 1877, s. 363; vimplen Spegel GW 99 (1685), Lovén Cam. 151 (1839)); pl. vimplar (Rajalin Skiepzb. 203 (1730) osv.) ((†) vimpler Siöart. 1685, art. 133).
Ordformer
(förr äv. hv-, w-)
Etymologi
[liksom d., nor. vimpel av lt. l. nl. wimpel, av resp. motsv. mlt. wimpel, vimpel, slöja, huvudduk (motsv. mht. wimpal (t. wimpel), slöja, huvudduk, feng. wimpel, winpel (eng. wimple)); jfr äv. fvn. vimpill; av ovisst ursprung. — Jfr BEVIMPLAD]
om långsträckt o. smal flagga med spetsig l. kluven ända; särsk. (sjöt.) om sådan flagga på (örlogs)fartyg, använd ss. befälstecken; förr äv. metonymiskt, om (örlogs)fartyg. Siöart. 1685, art. 133. In wid den sköna strand, der Sidons wimplar segla, / .. Der hade jag mitt hem. Kolmodin QvSp. 2: 254 (1750). Inga inhämska Köpmans-Skepp, ehuru de af Officerare kunna vara Commenderade tillåtes at föra vimpel. SjöreglÖrlFl. 1785, 3: 26. På land bestämmes vindens riktning efter en högt uppsatt vindflöjel, vindfana eller vimpel, men i saknad af en sådan efter röken ur skorstenarne. Rubenson Meteor. 38 (1880). Såsom befälstecken användas flaggor, standertar och vimplar. Wrangel SvFlBok 228 (1898). Husfasaderna var .. ett hav av färger med flaggor och vimplar ur alla fönster. Wigforss Minn. 2: 194 (1951). — jfr BEFÄLS-, KUNGS-, SIGNAL-VIMPEL m. fl.
Ssgr: VIMPEL-FALL. (†) lina varmed vimpel hissas o. halas ned; anträffat bl. i ordböcker; jfr fall, sbst. XVI 1, o. flagg-fall. ÖoL (1852). TySvOrdb. 2745 (1932). —
-MAN. (förr) sjöofficer som förde vimpel ss. befälstecken (jfr man, sbst.2 5 c λ, o. flagg-man 1, standert-man); äv. om örlogsfartyg kommenderat av sådan sjöofficer. SjöreglÖrlFl. 1785, 3: 10. Vimpelman, 1:mo en officer, som för vimpel såsom sitt befälstecken; 2:do det örlogsfartyg, som han kommenderar. Ekbohrn NautOrdb. (1840). 2NF 32: 606 (1921). —
-PRYDD, p. adj. prydd l. försedd med vimpel l. vimplar; jfr bevimplad, vimpla 3. Runeberg (SVS) 1: 135 (1830). —
-SPEL. jfr spel, sbst.1 4 f. De flesta fartygen hade vimpelspel från topp till topp, men så var det ju också en den svenska marinens dag. SvD(A) 14/6 1931, s. 3. —
-STRUT. (tillf.) vindstrut; jfr strut, sbst.2 1. Sydosten lekte .. med tvätt och flaggor och vimpelstrutar. Ossiannilsson Hav. 148 (1910). —
Avledn.: VIMPLA, v. [jfr t. wimpeln]
1) (†) om föremål av tyg o. d.: fladdra (se fladdra, v. 2) (ss. en vimpel). Wid Kappan wimplade wäl sex snibbar af Näsdukar fram. Weise 1: 37 (1769). Östergren (1967).
2) (numera mindre br.) om fartyg l. fordon o. d.: ha vimplar l. flaggor o. d. hissade. MennanderBr. 1: 131 (1766). I förgår kom en Spaniefarare hem, den ligger nu som bäst här utanför Runsala och vimplar. Choræus Bref 23 (1799). Göteborgs stad flaggar och spårvägen vimplar när ca 2.000 nordiska sångare .. samlas till nordisk musikfest i Göteborg. GHT 10/6 1965, s. 12.
3) (numera bl. tillf.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: vimpelprydd; jfr bevimplad. Bellman (BellmS) 10: 135 (1788). Flustret, som högtiden till ära är vimpladt och elektriskt belyst. Bergman o. Söderberg KHjalleBo 85 (1891).
Spoiler title
Spoiler content