[jfr t. viritim; av lat. viritim, till vir, man (se VIRIL)]
(†) man för man l. var o. en för sig. Norkiöpings stadz Magistrats och menige Borgerskaps af dem bägge viritim underskrefne fullmacht. 1BorgP 221(1713). (O. Rudbecks) förhållanden såsom Professor och Curator, till sina Colleger viritim och till Universitetet in totum. 3SAH XXXVII. 2: 315(1847). När votering skulle ske i angelägna mål .. skulle icke vidare några vota samlas klassvis utan voteringen ske viritim och per Capita. SvRiksd. 5: 47(1934).
SAOB
