SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
WOBBLA vob3la2, äv. w-, äv. VOBBLA vob3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(vobbl- 1955 osv. wobbl- 1960 osv.)
Etymologi
[av eng. wobble, av lt. wabbeln l. nl. wobbelen (jfr mht. wabelen, t. wabbeln); till den rot som äv. föreligger i VÄVA. — Jfr WOBBLER]
röra sig mer l. mindre ryckigt l. knyckigt fram o. tillbaka med små rörelser, kränga l. skaka l. vibrera; särsk. i fråga om okontrollerade vibrationer l. krängningar hos motorcykel som har hög fart. SvFiskelex. 656 (1955). En orsak till den plötsliga wobblingen kan vara att motorcykeln blir baktung med en stor väska. NTeknik 1981, nr 49, s. 13. I lugna vatten kan man med fördel använda pirkar med relativt stor yta som sjunker långsamt och med vobblande rörelser, som inte sällan visar sig attrahera fisken. Sportfiskeb. 112 (1984). Teleskopet har inriktats på att utforska över 400 stjärnor för att se om dessa vobblar på det sätt som karakteriserar en stjärna med planeter. GbgP 27/9 1998, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content