[av t. wohltäter, ssg av wohl (se VÄL, adv. osv.) o. täter (avledn. av thun, göra, till den rot med bet.: sätta, ställa som äv. föreligger i DANN)]
(†) välgörare l. gynnare, särsk. om person som bjuder på l. står för betalningen av mat l. dryck (på restaurang l. bar). SvLitTidn. 1821, sp. 144. En Fändrik och några Under-officerare voro .. mina wohlthäter. De nedläto sig till den grad, att de upptogo mig i sitt sällskap på en kammare .. och jag fick här .. äta fisk. Læstadius 2Journ. 127(1833). Skål Herr Wohlthäter! / Ännu en droppa Arrack till! Wadman Saml. 2: 99(1835). Källarmästaren såg väl litet lång ut i synen, då wolthäter fåfängt sökte efter sin plånbok … och slutligen förklarade, att han glömt den hemma; men hvad var att göra? Ridderstad Samv. 2: 152(1851). Auerbach(1916).
SAOB
