VRIMLA vrim3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[liksom d., nor. vrimle av lt. wrimmeln (motsv. nl. wriemelen, fris. wrimelje) l. en ombildning av VIMLA, v.1]
(numera mindre br.) vimla, myllra, krylla; äv. opers., i uttr. det vrimlar för ngns ögon. Man såg tå alla Diur uti thet Trängzle (i Noaks ark) wrimla. Spegel GW 89 (1685). Följ Månke ut i stadens planteringar och sandlådor. Det kommer att vrimla för era ögon av rultiga saker i vita, gula och blå galon- och sidenoveralls med landets hopp i. SvD(A) 24/4 1956, s. 10.
SAOB
