publicerad: 2021
WHIG wig4 l. v-, m.//ig.; pl. -s (SP 1779, nr 228, s. 2, osv.) ((†) whiggar HSH 10: 124 (1715), DN(A) 8/9 1928, s. 6).
Ordformer
(vigg 1729–1905 (: viggpolitiken). whig (-gg) 1715 osv. whigs, sg. 1735–1841. whigs, pl. 1779 osv. whigs- i ssgr 1715 (: Whigs partijet)–1900 (: whigspartiet))
Etymologi
[av eng. whig, sannol. förkortning av whiggamer, variantform av whiggamore (beteckning för skotsk upprorsman under 1640-talet), bildat till whig, v., driva på (av osäkert ursprung), o. mare (se MÄRR)]
särsk (om ä. förh. i Storbritannien). om anhängare av whigpartiet under 1700- o. 1800-talen; i pl. äv. (o. ofta) för att beteckna partiet (jfr WHIG-PARTI). Wahlen för Parlaments männerne gå nu med alt flijt för sig ey utan buller och slagsmåhl dock hafwa Whiggarne ännu öfwerhanden. HSH 10: 124 (1715). Af den wid Parlamentets öppnande redan synbara coalitionen emellan Whigs och Torris spår man icke något godt. LinkBl. 16/2 1833, s. 1. Några politiska idéer hade .. (prinsen av Wales) icke. Han var varken whig eller tory. Hagberg VärldB 59 (1927).
Ssgr (om ä. förh. i Storbritannien): A: WHIG-MINISTÄR. jfr ministär 4. LinkBl. 3/12 1834, s. 2. Whigministären föll, och Disraeli stälde sig åter såsom kandidat i High Wycombe. KristianstBl. 18/9 1878, s. 2. —
-PARTI. (whig- 1794 osv. whigs- 1715–1900) beteckning på frisinnat parti (som bl. a. ville utesluta den katolske hertig Jakob av York från tronföljden), whigs; i sht i sg. best. HSH 10: 148 (1715). (Romanen) skildrar förvecklingarna ur whig-partiets synvinkel. TSvLärov. 1942, s. 126. —
B: WHIGS-PARTI, se A.
Avledn. (†): WHIGISM, r. l. m. om politisk åskådning l. verksamhet som är kännetecknande för whig l. whigpartiet. Whiggismens grundsattser kunna sägas hafva vunnit en fullkomlig seger öfver de gamla Tories, så vida Toryismens fordna hufvudsattser, om en passiv lydnad, förkastandet af all rätt til motstånd, och monarchiens gudomliga .. rätt .. fallit i allmänt förakt. LittT 1797, s. 282. SvD(A) 30/10 1943, Bil. s. 2.
Spoiler title
Spoiler content