YNGA, v.1, anträffat bl. i ipf. -de, p. pf. -d; äv. YNGAS, v. dep., anträffat bl. i pr. yngs.
Ordformer
(-a 1733–1809 (: föryngda). -as 1842)
Etymologi
[jfr d. ynges, nor. bm. ynge, nor. nn. yngja, yngjast; till UNG, adj.]
(†) göra (ngn) ung l. ungdomlig, föryngra; äv. ss. dep.: bli yngre; utom i ssgn FÖR-YNGA särsk. i förb. ynga upp. Folk skulle le åt dig och taga dig för et Wåp, om du intet wiste at ynga up en Käring. Dalin Arg. 1: 267 (1733, 1754). Fru syster yngs upp för hvar dag och ser .. raskare ut nu, än för tio år sedan. Carlén Rosen 309 (1842).
SAOB
