ZEN sen4, sbst. oböjl. (äv. skrivet med stor begynnelsebokstav)
Etymologi
[av jap. zen, av kines. chan, ytterst av sanskr. dhyāna, eftertanke, begrundan]
relig. japansk riktning l. skola inom buddismen som grundar sig på uppfattningen att andlig frigörelse l. insikt uppnås gm meditation, zenbuddism; äv. om meditationsteknik som utvecklats inom denna skola. Zen .. (dvs.) en japansk sekt. Ekbohrn(1936). Från 20-talet och framåt har Zen i USA och Europa tilldragit sig allt större intresse. Sundén Zen 7(1967). Zen är en mycket praktisk väg .. Det är en metod att genom rätt kroppsställning bringa tankarna till stillhet och öva sinnet till en speciell sorts koncentration, som ger viljestyrka och klarhet. DN 10/9 1984, s. 42.
Ssgr (relig.): ZEN-BUDDISM, äv. -BUDDHISM. om det slags buddism som zen utgör. DN(A) 1/8 1949, s. 4. I zenbuddhismen har många västerlänningar funnit en ersättning för den kristendom man anser komma i konflikt med den moderna vetenskapen. SvD 6/7 1969, s. 4.—
-BUDDISTISK, äv. -BUDDHISTISK. som kännetecknar l. hänför sig till zenbuddism (l. zenbuddister). DN(A) 7/11 1953, Boknr s. 8. Zenbuddistisk filosofi där man genom meditation strävar efter att vara helt närvarande i stunden. SvD 14/10 2003, s. 18.—
SAOB
