ZONERA sωne4ra, v. -ade. vbalsbst. -ING.
Etymologi
[jfr t. zonieren, eng. zone, fr. zoner; till ZON]
(i fackspr.) dela in (ngt) i zoner; särsk. (o. nästan bl.) dels ss. vbalsbst. -ing (särsk. liktydigt med: zonation), dels i p. pf. i adjektivisk anv.: som är uppdelad i zoner (särsk. om (hatt på) svamp: som har framträdande bältformiga mönster). BotN 1919, s. 17. Skärgårdens växtgeografiska zonering. SvGeogrÅb. 1932, s. 230. Hatten (på pepparriskan) är först konvex och har då en inrullad finluden kant, äldre blir den utbredd och tydligt trattformig. Den är aldrig zonerad. Cortin SvampHb. 149 (1937). Jorden är en zonerad planet med väl definierade skikt. Stephansson SvVandr. 14 (1983).
