SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1893  
ABRODD a3~brod2, l. ÅBRODD å3~brod2, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(abrott Var. rer. 57 (1538). abrot B. Olavi 118 a (1578); Helsingius (1587); Lind (1749). abroth B. Olavi 112 a (1578). abrod Tillandz A 2 a (1683); Serenius (1741); Lind (1749). abrodd Månsson Ört. 84 (1642); Linné i VetAH 2: 89 (1741); Fries Ordb. (c. 1870). abrudd, se ABRODDS-BLAD. åbrot B. Olavi 143 b (1578). åbrodd Lex. Linc. (1640); Dalin (1850); Fries Ordb. (c. 1870). — I sv. dial. växla formerna abrodd, åbrodd, abrudd, abrot, ambret, den sistnämnda formen (i likhet med det fd. ambrut) uppkommen under inflytelse af ordet ambra. Inom de bildade klasserna nyttjas både abrodd och åbrodd; Fries Ordb. anser den förra formen vara riktigare; den senare torde dock vara vanligare)
Etymologi
[fsv. abrot, obroth, aabrut, n.; fd. abrud, ambrut; ä. d. abrod, abrød; under inflytande af de inhemska orden brott, brodd och å bildadt af lat. abrotanum, ä. -onum, gr. ἀβρότονον]
växten Artemisia abrotanum Lin. (för sin vällukt odlad art af släktet gråbo). En han af abrod .. Honan af abrod. Lind (1749). Abrodden hinner under våra korta somrar icke till blomning. Fries Ordb. (c. 1870).
Ssgr: ABRODDS-BLAD30~ l. 31~2. blad af abrodd; blad, som likna abroddens. Millefolium aqvaticum (foliis abrotani ..) .. Svec. Wattu Hanefot med Abrudzblad. Bromelius 66 (1694).
-OLJA. SPF 1816, s. 226.
-VIN. (†) vin, kryddadt med abrodd. Åbrodzwijn, Abrotonites. Lex. Linc. (1640).
-ÖRT~2. abrodd. Abrotsört. Möller (1790). A`brots-ört. Weste (1807). Ahlman (1872).
Spoiler title