ANRETA, v. -ade; se för öfr. RETA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE, -NING; -ARE.
(†) (upp)reta, (upp)egga, drifva (på); locka. The Swänske (skola) icke någon oenigheet eller anreetande begynna på wår .. Käijsares .., Fedor Iuanowitz, Fäderne. HSH 38: 58 (1590). När the (dvs. elefanterna) blifwa på allehanda sätt brydde och reetade .. (samt) trackta effter att grijpa sina Anreetare fast. Siam 30 (1675). Bref ang. kurfurstens af Brandenb. intresse om generalfreden 30 Nov. 1678, s. A 2 b. Serenius (1734, under abet, actuate o. excite). När han .. finner ther tilfelle och stor anretelse at synda. Rydelius Förn. § 18 (1737). Sällsamma .. saker, .. som mig .. anreta, at afhöra then sanna .. beskaffenheten (af denna tilldragelse). Humbla 563 (1740). (Patkul hade) sina LandsMän til Vpror anretat. Rüdling Suppl. 382 (1740). Ekblad (1764, under incitare o. impellere).
