SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSTYFVA a3v~sty2va, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -STYFNING.
Etymologi
[jfr d. afstive, t. absteifen]
(mindre br.) byggn. förse (ett parti af en byggnad o. d.) med stöd l. s. k. styfvor; stötta under. Man har .. måst på det sorgfälligaste understola och afstyfva dessa svaga partier, förrän rifning företogs. Brunius Metr. 503 (1854). jfr: Vertikalafstyfningar. Tekn. tidskr. 1889, s. 205. — jfr STYFVA, r. l. f.
Spoiler title
Spoiler content