BEFORDRERSKA befω4rdrerska l. -fω4d-, i Sveal. äfv. 0302, f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(beforderska J. Rudbeckius (1621))
= föreg. — särsk. (†) motsv. BEFORDRARE 2. Begärandes at E. Frw .. wille .. altijdh bliffua min tilförlåtelighe godha wen och beforderska. J. Rudbeckius Likpred. öfv. Horn A 1 b(1621). Dygdesamme Frw och Matroner, mijne gunstige Befordrerskor. L. Hastadius(1639) hos Eichhorn Stud. 2: 104.
