SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BEOTIER beω4tsier, äfv. 0302, äfv. BEOTER beω4ter; best. -n; pl. =; äfv. BEOT beω4t; best. -en; pl. -er; stundom BOI- boj- l. BÖ- bö- l. bø-; m.
Ordformer
(beo- Schroderus Liv. 461 (1626), Boëthius Hist. läsn. 1: 165 (1895) m. fl. boeo- Gumælius Passow (1841, under βοιωτός), Cavallin Lat. lex. (1873, under boeotus); böo- Melin Gr. lex. (1845, under βοιωτός), G. Dalin (1871) m. fl. boio- Bäckström Tidsbild. IV. 3: 22 (1873), Schück Världslitt. 1: 65 (1898) m. fl. Jfr följ. — -tier Schroderus Liv. 461 (1626), Boëthius Hist. läsn. 1: 165 (1895) m. fl. -ter (pl.) Hildebrand G. tid. hist. 36 (1873), (Alexanderson o.) Knös Gr. fornk. 29 (1881). -t Schück Världslitt. 1: 66 (1898))
Etymologi
[jfr t. böotier, lat. bœot(i)us, gr. βοιωτός]
1) invånare i det forngrekiska landskapet Beotien. Schroderus Liv. 461 (1626). Gumælius Passow (1841, under βοιωτός). Böotier .. bebyggare af .. Böotien, hvars invånare ansågos lata och dumma. G. Dalin (1871). Beotierna ansågos af de öfriga grekerna för tröga och obildade. Boëthius Hist. läsn. 1: 165 (1895). Boioten var .. strängt bigott, snärjd i vidskepliga föreställningar. Schück Världslitt. 1: 67 (1898).
2) [jfr motsv. anv. i t. samt eng. bœotian, fr. béotien; med afs. på anledningen till denna bet. jfr språkprofven under 1] (knappast br.) inskränkt, dum, trög person. Böotier .. loj, dum menniska. G. Dalin (1871).
Spoiler title
Spoiler content