SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
BORGERSKA, f.; pl. -or.
Ordformer
(borgar- Schroderus Comines 91 (1624: Borgarskorne). borgor- Svart G. I 7 (1561: borgorskor). borgeske G. I:s reg. 25: 66 (1555))
Etymologi
[fsv. borgherska; jfr mnt. borgersche]
(†) fem. till BORGARE, sbst.1
1) motsv. BORGARE, sbst.1 2: borgarhustru, borgarkvinna. G. I:s reg. 3: 159 (1526). Hustru anna peder nilssons effterleuerska borgerska her i vår stadt Stocholm. Därs. 5: 100 (1528). En Borgerska vthi Podrosa. Schroderus Osiander III. 2: 85 (1635).
2) motsv. BORGARE, sbst.1 3: medborgarinna. Romerske Frwer och Borgerskor. Schroderus Liv. 205 (1626). En romersk borgerska. Malmgren Lafontaine Romulus 2: 169 (1801; klandradt i Journ. f. sv. litt. 1801, s. 121).
Spoiler title