SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
BARNSLIG ba3rnslig2 (ba`rnslig Weste), adj. -are. adv. -A (†, Tob. 1: 4 (Bib. 1541), Lex. Linc. (1640, under pueriliter), Fiellström (1738) m. fl.), -EN (mindre br., RARP 8: 135 (1660), Sahlstedt (1773), Fahlcrantz 7: 28 (c. 1830), Kindblad (1867) m. fl.), -T.
Ordformer
(barnzlig G. I:s reg. 5: 67 (1528). -lig(h)it (n.) 1 Kor. 13: 11 (NT 1526), Phrygius Him. lif. 158 (1615), Swedberg Schibb. f 3 a (1716) m. fl.)
Etymologi
[fsv. barnsliker, barnzliker, barnsliken; jfr den etym. afd. under BARNLIG, äfvensom t. kindlich, kindisch, eng. childly, childlike, childish; med afs. på det inskjutna s jfr KONUNGSLIG, KROPPSLIG, VÄRLDSLIG samt Tamm Avl.-änd. hos adj. 40]
adj. till BARN.
I. [jfr d. børnlig tillid, t. kindliche zärtlichkeit, ä. eng. childly love] till BARN I: som öfverensstämmer med (i sht mindre) barns (rätta) sinnelag emot l. ställning i förh. till föräldrar l. dem till hvilka det står i samma förh. som barn till föräldrar; som anstår l. tillkommer l. åligger ett (godt) barn; numera inskränkt till några få uttr., äfv. i dessa gärna med bibet. af II; jfr slutet af första stycket under BARN I. (Löjtnanten) hafuer .. (aff barnsligh kerleck der till bevogen) .. bedidh .. att han sin salige faders hufvudh motte fo begrafua late. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 21 (1613). Föräldrom är jagh skyldig barnslig lydno. Ps. 1695, 330: 5; jfr Ps. 1819, 342: 5. Barn hafva en barnslig frihet och tilgång til sina Föräldrar, utan trälaktig räddhoga och fruktan. Nohrborg 623 (c. 1765). Ett sällsynt prof af barnslig ömhet. Flintberg Lagf. 5: 788 (1803). (Akilles') tacksamhet och barnsliga tillgifvenhet för sin fosterfar. Tegnér 3: 488 (1812). Brehm 1: 36 (1874; om djur). — särsk.
a) [jfr t. kindlicher gehorsam, eng. childly obedience] om sinnesstämning i förh. till Gud; jfr BARN I 5 a β. (En rätt Herrens tjänare) beder i en barnslig tilförsicht om nåd .. (och) welsignelse. Swedberg Sabb.-ro 199 (1690, 1710). Handb. 1811, s. 38. — särsk. [jfr t. kindliche furcht, eng. childly fear] relig. i uttr. barnslig fruktan, på kärlek beroende fruktan för att göra Gud emot; motsatt trälaktig fruktan. Muræus Föret. A 3 a (1648). Den barnsliga fruktan för Gud. Humbla Betrakt. 8 (1884). Den barnsliga fruktan .. är oskiljaktig från kärleken. Därs.
b) [jfr eng. childlike duty; jfr äfv. uttr. sonlig l. undersåtlig plikt o. d.] (mindre br.) i uttr. barnslig skyldighet l. plikt, barn åliggande skyldighet l. plikt. I .. handlen emot then barnsliga skyldigheten. Humbla 91 (1740). Erinran om den barnsliga pligten verkade ännu mindre. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 74 (1830).
c) (mindre br.) i uttr. barnslig vård o. d., om den omvårdnad som vuxna barn böra hafva om sina gamla och orkeslösa föräldrar. Bestämmelser om .. barnslig vård och skötsel. Aldén Medb. 5: 133 (1886, 1896).
d) (numera knappast br.) om någonting mer l. mindre konkret: (sådan) som barn (böra) egna l. hembära föräldrar osv. Ehuru af Gud ej välsignad med egna afkomlingar, har han dock under sin lefnad uppburit många barnsliga tacksägelser, och mottager nu på sin graf många barnsliga tårar, af dem, för hvilka han varit en fader, en ledare och en välgörare. Wallin Rel. 2: 355 (1822, 1827); jfr II 1.
e) (†) som barn åtnjuta, som kommer barn till del från föräldrar osv. (jfr II 1 d); särsk. till BARN I 5 a β. (Guds) regerning, antingen thet är .. Fadherligha wälgerningar .. eller barnsligit straff och agha. Phrygius Him. lif. 158 (1615). Denna barna-frihet och barnsliga tilgång (till Gud). Nohrborg 624 (c. 1765).
II. [jfr d. barnlig] till BARN II. Anm. Ordet användes numera knappast för att beteckna blott o. bart, att ngn l. ngt är l. tillhör en minderårig. Oftast innebär det, för så vidt det motsvarar BARN II, att ngn (fullvuxen) i ett l. flere afs. är ss. l. liknar ett barn, sådant man i allm. tänker sig det, l. att ngt är sådant som man väntar hos l. af ett barn (se 2). Eljest betecknar ordet visserligen närmast, att (ngn l.) ngt (är l.) tillhör en minderårig, men tillika att (han l.) det också är sådan(t) som man just af denna anledning naturligen väntar sig (se 1). Gränsen mellan 1 o. 2 är därför svår att draga, o. med afs. på placeringen af ett l. annat ex. kan tvekan råda. Uttrycken under 1 äro fullt br. endast i den mån man i barnslig inlägger det sista af de ofvan angifna bet.-momenten.
1) (jfr anm. ofvan) med tydlig tanke på den persons minderårighet i fråga om hvilken ordet användes (jfr BARN II 1): tillhörande ett barn l. barnen, tillhörande barndomen; barna- l. barndoms-; ss. adv.: på ett sätt l. till en grad som naturligen tillhör barndomen.
a) [jfr fsv. medh minom barnslikom handom, t. von dem druck der kindischen faust, eng. childish curls] om barns kropp, kroppsdel o. d. Tömarne (böra vara) i stadiga händer ... Inga barnsliga näfvar, som vilja köra på skräpp och i kapp. Dalin Vitt. II. 6: 116 (1740). Oss Kärleksguden alltid målas / I barnslig hamn, så späd och klen. Lenngren 253 (1780). Den barnsliga organismen är stadd i en jemn utveckling. Berg Barnsjukd. 7 (1853). Det svallande blod, som så lifligt sig rör / i den barnsliga barm. Risberg Agamemnon 5 (1890).
b) [jfr fsv. hans älskan war än klen oc barnsliken, ä. t. kindische schmeicheleien, kindliches erinnern, eng. childly simplicity] om barns egenskap, känsla, verksamhet, alster af barns verksamhet o. d. Hans första, barnsliga kärlek. Mina första, barnsliga försök. Barnsliga tårar. Barnsligt glad (jfr 2 b β). Then stund iach war itt barn, thå taladhe iach som itt barn, och hadhe barnsligh anslägh, och hadhe barnsligha tankar, Men sidhan iach wort man, ladhe iach bort thet barnslighit war. 1 Kor. 13: 11 (NT 1526; öfv. 1883: hade sinne som ett barn och tänkte som ett barn; Luther: war klug wie ein Kind, vnnd hatte kindische Anschläge; gr. ἐφρόνουν ὡς νήπιος, ἐλογιζόμην ὡς νήπιος). Ändoch han yngst war j then slechtenne Naphthalj, så hadhe han sigh doch likwel intet barnsligha. Tob. 1: 4 (Bib. 1541). Carl (XII) hade .. redan (som barn) sina egna Speculationer, högre och starckare än at de kunna kallas barnsliga. Nordberg 1: 7 (1740). De barnsliga, de små / Perlor uti ögon blå. Sätherberg Dikt. 1: 165 (1838, 1862; om barns tårar). Barnsliga vändningar (i skoluppsatserna) .. omarbetades (under lärarens ledning). Beckman Språkpsyk. 94 (1899). Många barnsliga namnteckningar och ritningar i hans papper vittnade om dessa besök (af småflickor). F. Elfving i Finsk tidskr. 1899, 2: 419.
c) (nästan bl. poetiskt, föga br.) om barndomstid, barndomshem o. d. Hans lefvernes sätt uti hans barnsliga åhr. Lagerström Bunyan 3: 27 (1744). Följ mig, och lemna din barnsliga dal! Atterbom 2: 195 (1827, 1854).
d) [jfr ä. t. alle staffeln einer kindischen erziehung, zu kindischer anleitung] (†) som kommer barn till del (jfr I e). En vitter thenna tidsens Scribent angifver rätteligen 3:ne slags education, nemligen .. Then Barnsliga, som verkställes endast af Föräldrarna sjelfva(,) .. Then Ungdomeliga .. Then Manliga. S. Duræus i Consist. ac. i Ups. betänk. om inform.-verket 1769, s. 49.
2) i utvidgad anv.; jfr BARN II 2.
a) [jfr t. kindisch, eng. childish] ss. bestämning till ett substantiv(iskt ord) som betecknar person: lik ett barn, i besittning af de andliga egenskaper hvilka anses vara särsk. utmärkande för barn; vanl. med tanke fäst på barnens bristande förmåga att pröfva ett förh. l. en saks värde l. vikt l. att visa nödigt allvar l. fasthet: oerfaren, okritisk, oförståndig, tanklös, sorglös, naiv, road af lappri, fallen för småaktighet, yster l. lättrörd som ett barn, nyckfull; stundom i öfvervägande god bet.: omedveten af lifvets bekymmer o. ränker, okonstlad, oskuldsfull. Om någon bortbyter en perla för et äple, tå ser man, at then samme är barnslig. Spegel Pass. 111 (c. 1680). Gubbar .. så barnslige som de flyktigaste ynglingar. Dalin Arg. 1: 177 (1733, 1754). (En yngling bör) Icke (vara) skratteful och barnslig, dock .. Bör han ei heller antaga the Gamlas stadighet och alfvarsamhet, utan .. Gå medelvägen. Lallerstedt Dygdel. 60 (1746). Huru barnslig man är! Huru man kan fika efter et ögonkast! Weste Werther 40 (1783, 1796). Ombytlig, lättrörd, barnslig, misstänksam / han svärmade igenom lifvet fram. Tegnér 2: 527 (c. 1840). Huru barnslig man var, / Lika nöjd hvart det bar, / Blott man skötte sitt dagliga nöje. Wennerberg 2: 213 (1849, 1882). Amor .. är ett barn — ja, barnslig i ordets alla, lägre och högre, bemärkelser. Lysander Föredr. 18 (1855). Lilla enkla, glada vän, / Blif dig lik i alla dagar! / Hvem var väl för barnslig än? Gellerstedt 1 Dikt. 50 (1871). Du lille barnslige toker. Snoilsky 4: 147 (1887). jfr: (Herren) skal giffua them ynglingar til Förstar, och barnslighe skola rådha offuer them. Jes. 3: 4 (Bib. 1541; öfv. 1897: själfsvåldiga barn; Luther: Kindische sollen vber sie herrschen). — särsk.
α) i uttr. (vara) barnslig i ngt; jfr BARN II 2 a ε. Han .. haffuer icke lenge driffuit handelen, är än något barnsligh j sakenne. Balck Krist. ridd. I 3 a (1599).
β) [jfr t. wieder kindisch werden] (föga br.) i predikativ anv.: barn på nytt; jfr BARN II 2 a η. Vore icke han nu aff ålderdomb så barnsligh, kunde han billigt intet (förbigås vid platsens tillsättande). RP 6: 754 (1636). Till ett tecken / Att min Svärfar varit barnslig; / Barn på nytt på ålderdomen. E. Sjöberg S. dikt. 224 (1822). jfr: Vtlefwat Folk warda barnslige på nytt igen. Schroderus Comen. 236 (1640, 1647).
Anm. Almqvist (1842) uppgifver, att ordet äfv. skulle förekomma liktydigt med: barnkär.
b) ss. bestämning till ett substantiv(iskt ord) som betecknar sak: lik ett barns, sådan som hos l. af ett barn, påminnande om l. lämplig för ett barns böjelser, uppfattning osv.; ss. adv.: på ett sätt l. till en grad som påminner om l. passar för barn; som ett barn.
α) i fråga om utseende; stundom: späd, outvecklad. Hans drag äro kvinnliga, för att ej säga barnsliga. Barnsligt mjuka drag. Näsan (på Antinous-typen) .. har .. ännu något barnsligt i sin trubbiga rundning. Rydberg Rom. d. 233 (1882). jfr Geijerstam Tills vidare 193 (1887).
β) [jfr motsv. uttr. i t., eng. o. fr.] i fråga om sinnesförfattning, sinnesstämning, egenskap, tillstånd, handling, alster af verksamhet osv. Barnslig glädje. Barnsligt glad (jfr 1 b). (Mina förra poetiska försök) woro ey allenast Barnslige utan och Werldzlige. Spegel Guds verk 3 (1685). Ty är .. billigt: at man .. rådförer sig mera med en Manlig och frisk Förfarenhet, än med en Barnslig och Siuklig Phantasia och Inbillning. Block Progn. Tillegn. 5 (1708); jfr β'. Denna nations (dvs. italienarnas) obeskrifligt barnsliga nyfikenhet. Atterbom Minnen 336 (1818). Med barnslig förnöjelse. Wallin Vitt. 2: 107 (1821). Det ligger något outsägligt barnsligt i hela christendomens väsende. Thomander Skr. 1: 6 (1829); jfr α'. Stundens / Barnsliga lekverk. Sätherberg Dikt. 1: 245 (1837, 1862). Den barnsliga stoltheten hos ett folk, som .. ej kände andra länder. A. Cronholm i SKN 1843, s. 114. De gamla folksagorna betraktades (under upplysningstidehvarfvet) .. såsom barnsliga och dermed ovärdiga en så förståndig tid. Ljunggren SVH 1: 432 (1873); jfr β'. Något på en gång barnsligt och lillgammalt. Böttiger i SAH 53: 201 (1877). Visserligen förefalla de japanska (teater-)pjeserna väl barnsliga och vidunderliga för en europe. Nordenskiöld Vega 2: 358 (1881). M. var en älsklig barnslig natur; såg ut som ett barn och skrattade och grät om hvart annat som ett barn. De Geer Minnen 2: 41 (1892); jfr a. — särsk.
α') [jfr t. kindliche frömmigkeit, unschuld, reinheit, eng. childlike simplicity] i mera utprägladt god bem.: barnalik; barnafrom l. barnaren, oskuldsfull l. tillitsfull osv. som ett barns. Barnslig oskuld. (Guds Ande) gör den trogna siälen barnslig. Nohrborg 363 (c. 1765); jfr a. Ingen kommer i ditt rike, / Som ej barnsligt hjerta bär / Mot sin Gud och mot sin like. Ps. 1819, 341: 5. Bäst är, af gåfvor alla, / En barnslig enfalds tro. Atterbom S. dikt. 2: 335 (1819, 1838). Men om ditt öga af ett löje tändes, / Sprang der en engel fram, så barnsligt god. Anderson Dikt. 107 (1854, 1889).
β') [jfr t. kindischer eigensinn, trotz, gedanke, kindische rederei, eng. childish weakness, the childish titles of aristocracy] i mera utprägladt klandrande bem.: pueril, enfaldig, narraktig, dåraktig, löjlig. Sådanna barnzlige och lösaktige handlinger. G. I:s reg. 5: 67 (1528). Barnslighit är titt taal brodher. Messenius Swanh. 31 (1613). Wijn är .. ett moln ..; / Som den skiära förnuftsens Sool, så styggliga duncklar, / Duncklar i tökn, i wahn-weet, i dårheet, och barnsliga fåhnsko. Stiernhielm Herc. 347 (1668). De löyeliga och barnsliga skäl Grammatici och Philosophi fram-draga. Rudbeck Atl. 2: 381 (1689). En löjlig och barnslig träta har varit emellan Svenskar och Tyskar om åldren. Dalin Hist. 1: 68 (1747). Skall en efterverld efter ett par sekel finna lika enfaldigt och barnsligt hvad vi nu beundra? Fries Utfl. 3: 38 (1864).
Spoiler title
Spoiler content