SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1909  
DELS de4ls (sl(utet) e Weste), adv., konj., obest. pron.
Ordformer
(deeles Lex. Linc. (1640). deliss Bidr. t. Hfors hist. 3: 20 (1655), på båda ställena i bet. I a; jfr ALLDELES)
Etymologi
[liksom d. dels efter t. teils, eg. gen. sg. af teil (se DEL); jfr mnt. dels (deles), holl. deels; med afs. på bet.-utvecklingen jfr äfv. lat. partim, eg. ack. sg. af pars, del]
I. (†) adv.: till en del (se DEL, sbst. II 2 f), delvis.
a) [jfr ä. t. die erstaunenden, theils schrecklichen bilder, in welchen Miltons grösse mit besteht (Winckelmann); jfr äfv. lat. Cæsar a nobilissimis civibus, partim a se omnibus rebus ornatis, trucidatus] stående ss. ensamt adv., ej i motsättning. Deeles, Partim. Lex. Linc. (1640). Vedh Hellsingefors staden faller een mechta knapp handell, hvilcken sigh deliss synes förorsakess af denn allmänne bonde seglation till Räfvell. Bidr. t. Hfors hist. 3: 20 (1655). Theras Gudztiensts förnämbste Ceremonier beståå, effter som deels här ofwan förmähltes, uthi Prädika, Lära, Siunga (etc.). Siam 37 (1675). De välpåtänkta mått och steg Höga Öfverheten til förekommande häraf (dvs. af fylleri) vidtagit, hafva dels igenom folckets illfundighet blifvit eluderte, så at de ei haft den påsyftade värckan. E. Lennqvist (1764) hos Leinberg Vårt land 5: 214. En hop andre, dock mindre betydande, dels osammanhängande berättelser, äro .. inflickade. Lagerbring 1 Hist. 1: 110 (1769). Bägge mina händer hafva varit, och dels ännu äro, svullna och styfva. Porthan Bref t. Calonius 2: 432 (1797). Nilsson Ur. 1: 76 (1866).
b) i motsättningen dels — dels, till en del — till en del, till vissa delar — till andra delar, delvis — delvis. The 4. grän. ofijn, i Ducate-Gullet bestå deels i .. (silfver) deels i .. (koppar). Stiernhielm Arch. I 1 a (1644). At tu hafwer sedt Fötter och Tåerne wara Deels aff Jern, och Deels aff Leer. Sylvius Ph. Nicolai 224 (1667; öfv. af Dan. 2: 42; öfv. 1904: delvis .. delvis). Där blif wer han (dvs. en Oxe beskärd til Offer) deels bränd, deels kräsliga kokat och ätin. Stiernhielm Herc. 359 (1668). Tetus, som intet är någon liten Stad, anlagd deels på en högd, deels på slätten. Wixell Ryssl. 26 (1706); jfr II 1 a. Dels var han (dvs. blomsterkvasten) gul och röd, dels gredelin och blå, / Dels var han svart och brun, dels hvit och askegrå. Livin Kyrk. 15 (1781).
II. i (mer l. mindre) konjunktionell anv. upprepadt en l. flere ggr l. stundom motsatt ett annat ord l. uttr., för att eftertryckligare hvar för sig framhålla två l. flere samverkande faktorer l. omständigheter af vikt l. två l. flere grupper l. afdelningar l. moment o. d. i hvilka det hvarom man yttrar sig för tillfället uppdelas l. låter naturligen indela sig.
1) i motsättningen dels — dels, dels — dels — dels (osv.); stundom med det sista dels föregånget af ett och.
a) [jfr t. sie kamen teils zu fusse, teils zu pferde, teils zu wagen, lat. partim me amici deseruerunt, partim prodiderunt] vid motsättningar där ett bibegrepp af kvantitativ uppdelning l. fördelning på de olika motsättningslederna mer l. mindre lätt framträder l. kan inläggas; i de ä. språkprofven nedan är det därför möjligt, att dels — dels (osv.) ännu fattats (i vissa fall) ss. rent adv. (jfr I b): delvis — delvis (osv.), till en del — till en del (osv.), l. (i andra fall) ss. obest. pron. (jfr III): en del — en del (osv.), somliga — somliga (osv.). Att dee deels aff hunger, deels aff elack spijs äre döde vordne. RP 6: 186 (1636). Wägarne oppe i Skogz bygden blefwe osäckre och någre personer deels i hielskutne, deels illa blesseradhe. HSH 31: 348 (1662). Fläsket är dehls hwijt, dels gålt, dels rödt. Rel. cur. 359 (1682; om hvalens späck). Desse Cossacker äro .. af åtskillig (dvs. olika) Religion, deels Hedningar, deels Mahumetaner, deels Christne. Wixell Ryssl. 35 (1706). De Danske hade mot de Kejserlige dels framgång, dels nederlag. Dalin Hist. 1: 459 (1747). (Luftens vattenångor) falla ned i regn, hvilket dels rinner bort till lägre ställen, dels ock af jorden indrickes. I. I. Biberg (1750) hos Linné Skr. 2: 10. Bemälte Frälsesmän (skulle) .. ärsätta Kronan bristen och åtskilnaden af den bortmiste räntan, med jämngod ränta in natura, dels med, dels utan Interesse. Botin Hem. 2: 217 (1756, 1789). Hela skaran verksam är, / Dels att beundra, dels att klandra. Stenhammar 188 (c. 1798). Flere dels gamla dels nyvärfvade regementer. Fryxell Ber. 6: 378 (1833). Menniskorna äro .. dels hvita, dels gula, dels svarta, dels kopparfärgade. Lindblom Log. 79 (1836). Liknande harpuner finnas hos vildarna .., dels af ben och dels af trä. Nilsson Ur. 1: 37 (1838, 1866). De flyktande dels undanstucko sig i skogen, dels vadade ut till en holme i Saimen. Malmström Hist. 2: 320 (1863). Hans egendom är dels förlorad, dels bortskänkt. Cavallin (1875). De präktigaste åldriga lindar, planterade dels i alléer och dels i grupper. De Geer Minnen 1: 13 (1892). De (sjöngo) flitigt dels gamla, genom flera generationer nedärfda sånger, dels nya visor, som de själfva improviserade. Cederschiöld Rytm. trollm. 48 (1905).
b) otvetydigt konjunktionellt, vid ren motsättning af två l. flere moment l. punkter osv. mot hvarandra, utan att ngt bibegrepp af kvantitativ fördelning finnes för handen; vid två motsättningsled: å ena sidan — å andra sidan, l. ock stundom ungef. liktydigt med: såväl — som, både — och; äfv.: ur en synpunkt — ur en annan (— ur en tredje osv.); stundom: än — än (— än osv.), först (och främst) — vidare — vidare (— vidare osv.). Många hinder möta härvid (dvs. då man vill lära känna de stora utländska författarna); ty dels är man obekant i språket, dels hafver man icke kunskap om alla och dels är man okunnig om upplagorna. Leopold (1776) hos Ljunggren SVH 1: 45, 46. Leopold är dels för gammal, dels, oss emellan sagdt, på andra sidan något öfverdrifven (för att kunna bilda en motvikt mot fosforisterna). Franzén (1815) i Tegnérs ppr 65. Fruktens, den goda fruktens art och egenskap är ju dels att nära dem som behöfva den till spis, dels ock att ännu mer utbreda sig sjelf. Thomander Pred. 1: 271 (1849). Några af hans vänner hade bland hans efterlemnade papper hopsamlat dels hans predikningar, dels några anteckningar, som han uppsatt såsom ledtråd för sina katekes- och nattvardsundervisningar, dels slutligen hans bref. Agardh Bl. skr. 1: 22 (c. 1855). Pilarna hafva .. blifvit .. begagnade dels till jagt och dels till krig. Nilsson Ur. 1: 180 (1866). Dels hans vittra förtjenst, dels hans stora arbetsamhet föranledde hans inväljande i Sv. akademien. Ljunggren SVH 3: 128 (1881). Vår lifliga önskan är att få dels detta system, dels öfver hufvud alla våra undersökningar pröfvade. Lyttkens o. Wulff Ljudl. V (1885). Verbet bringa böjes dels regelbundet efter 1:sta konj., dels har det vexelljud, men likväl ändelser enligt 2:dra konj. Linder Regl. 125 (1886); jfr a. Thiers begärde .. dels 53 millioner i högre tull å kaffe och socker ..; dels en måttlig utförseltull å alla varor ..; dels en kajafgift ..; dels rättighet att .. på främmande fartyg .. lägga en ”surtaxe d'entrepôt et de pavillon”. Forssell Stud. 2: 356 (1888). Många författare indela talen dels i konkreta och abstrakta, dels i benämnda och obenämnda. K. P. Nordlund i Redog. f. förh. v. allm. sv. lär.-mötet 1896, s. 197. Denna å är .. ganska besvärlig: dels översvämmar den om vårarna sina stränder, och dels har den med tiden blivit allt grundare. Sandström Natur o. arbetsliv 1: 63 (1908).
Anm. till 1. De olika motsättningslederna böra eg. o. bruka vanligen i syntaktiskt afs. fullt motsvara hvarandra. I ä. tid o. ännu emellanåt i ledigare o. mindre vårdad stil förekomma dock afvikelser härifrån, i sht bestående däri, att det första dels inträder tidigare, än en fullständig kongruens skulle hafva fordrat. Hertig Berndt, som den tijdh deels låg i Ber[g]strassen dels i Darmsteter landh. A. Oxenstierna 1: 222 (1635; i fråga om hertigens trupper). Ächtenskapz Saker äre af then beskaffenheet, at the deels under werldzlig, deels andelig Rätt lyda. Kyrkol. 15: 1 (1686). Kyrkorna (dvs. de romerska katolikernas kyrkor på Chios) blefvo satte dels till Moscheer, dels gifna Grekerne i händer, dels förlagde (dvs. satta ur bruk). Eneman Resa 1: 92 (1712). Närvarande uti Stockholm blef mit tidsfördrif dehls at upvackta uti Revision dehls uti Slots-Cantzliet. Höpken 1: 9 (1767).
2) i (mera tillfälliga) motsättningar där det korresponderande ordet l. uttrycket är ett annat än dels. — Anm. I vårdad framställning undvikas i allm. nedan anförda anv.; minst stötande förefaller den under c upptagna.
a) (†) motsatt en del. It Uhrwerk som haar Hiul, deels små eendeel och stoora. Spegel Guds verk 166 (1685). Skrifpännor funnos här jag vet ej huru många, / De voro korta dels, en del dock voro långa. Livin Kyrk. 68 (1781). Anm. Ordet är i de anf. språkprofven möjl. att fatta ss. obest. pron. (se III) l. adv. (se I).
b) (föga br.) motsatt delvis l. till en del. Vid inträngandet af yngre åkerbrukande stammar blef detta urfolk till en del förträladt, dels ock undanträngdt. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 108 (1864). Koloniernas ekonomiska afkastning stannar .. långt under de förväntningar man gjort sig, delvis på grund af att plantageodlingen ännu befinner sig på försökets stadium och dels till följd af bristande kommunikationer. PT 1900, nr 261, s. 2.
c) (mindre br.) i motsättningen dels — men äfven, dels — men i synnerhet o. d.; vid eftertryckligare framhållande af senare leden. Orsakerna (hvarför stiftssynoden måst uppskjutas), .. som woro dehls annan olägenhet, men i synnerhet den i förledit åhr orten öfwergångne förskräckelige wådeeld etc. Sv. synodalakter 223 (1703). Åren 1618 till 1620 dels sålde, men för det mesta bortpantade han flere härader. Fryxell Ber. 8: 227 (1838). Vi blefvo goda vänner dels såsom jägarekamrater, men synnerligast derföre, att vi väl öfverensstämde i lynne och böjelser. Lilljebjörn Spr. minnen 68 (1874). I äldre tider ägde konungen jord inom landets olika delar, dels som inkomstkälla, men äfven för att kunna utöfva sina regeringsplikter. E. Ekhoff i Fornv. 1907, s. 67. — (knappast br.) Alla (stenarna) voro små som lintzer eller linfrön, glatta, hvita, hvitgrå, spräckloga, dels runda, men mäst aflånga. Acrel Chir. händ. 400 (1775). Anm. I de båda språkprofven från 1700-talet är ordet möjl. att fatta ss. rent adverb (hörande till I a).
d) (knappast br.) i motsättningen dels — eller (ock), antingen — eller (ock). Landet är .. dels flackländigt, eller ock sluttar det öfver alt från Landhögderne åt hafvet. Lagerbrings Hist. 1: 60 (1796).
III. [jfr nt. deels seggen, an deels stee'en, ä. t. theils verkauften kleider oder was sie sonst lieb hetten, an theils orten; jfr äfv. lat. beneficiorum partim ad universos pertinent, partim ad singulos] (†) ss. obest. pron. i substantivisk l. adjektivisk anv. för att beteckna ett ej närmare bestämdt flertal: en del (se DEL, sbst. II 2), åtskilliga, några, somliga; då dels är subj., står predikatet i pl. Deels aff edre stadgar ähre och sådane, som skadelige ähre både in privato och publico. RP 8: 28 (1640). Skip, och Man, och Last, när mig (Mars) så lyster, i högden / Måst göra luft språng: deels iag spränger, och säncker i diupet. Stiernhielm Fred. 1 (1649). Vthi deels thesse Städer äro skickelige Inwånare, aff een hwijt och sköön Kropp, uthi deels, Grymme och Beestacktige. Amer. 16 (1675). Du talde om .. / Ath dels ha redan flyth, de andra lär' oss bjda? Börk Dar. 802 (1688). Såsom från dels orter efterrättelse inkom, att ... C. Piper (1711) i Hist. handl. XXI. 1: 137. Det är en löjlig sed dels Fruentimmer bruka, / Som hålla för förnämt, at ofta vara siuka. Kolmodin Qv.-sp. 2: 341 (1750). Skogarne i Finland äro så medtagne at de, på dels ställen blifva för Landets egit tarf och behof otilräckeliga. SP 1779, s. 115 (i handl. fr. 1772).
Spoiler title