SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1909  
DELTA däl3ta2 l. däl4ta (de`lta Weste), sbst.2;
n.; best. (i bet. 2) -at (Palmblad Handb. i geogr. 3: 71 (1832: Ganges-Deltat, Nil-Deltat) osv.); pl. (i bet. 2) = (Weste (1807) osv.) l. -an;
stundom r. l. f. (f. Djurberg Geogr. lex. 1: 183 (1811), r. Stechau Bruns Egypten 1: 9 (1794; i bet. 1: den så kallade Delta)); best. -an (Löwenhielm Manning o. Lovett 12, 15 (1889, 1895)); pl. -or (Dahm Geogr. f. el.-skol. 11 (1860, 1879), Kruhs Jordkl. 1: 306 (1881), A. Strindberg i SvD 1903, nr 49, s. 4).
Anm. Pl.-formen -or användes ofta äfv. af dem som i sg. använda ordet ss. n. Så Dahm o. Kruhs. Om ordets plural-bildn. i allm. jfr Linder Om -er 90 ff. (1890).
Etymologi
[jfr t., eng., fr. o. lat. delta, af gr. δέλτα; se för öfr. under 1 o. 2].
1) [anledningen till namnet är likheten med den gr. bokstafven δέλτα (∆); se DELTA, sbst.1 1 o. 3] (numera föga br.) mer l. mindre med karaktär af egennamn.
a) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr., lat. o. gr.] benämning dels på hela nedre Egypten l. svämlandet vid Nilens nedersta lopp, dels på den gm aflagring af uppslammad gyttja o. d. uppkomna ön emellan Nilens båda mynningsarmar. Rel. cur. 73 (1682). Några byar lågo på vänstra sidan, som äro belägne på Delta. Hasselquist Resa 61 (1750). Den fruktbaraste delen af Egypten, det så kallade Delta. Ödmann Str. saml. 1: 100 (1795). Det sumpiga men fruktbara Delta. Hartman Geogr. 281 (1823, 1851). Dalin (1850). Kræmer Orient. 8 (1866).
b) [ordet användes i fråga om Indus redan i gr., tidigast af Onesikritos (c. 325 f. Kr., citerad hos Strabo): Καλεῖ τὴν νῆσον Δέλτα] benämning på mynningslandet vid Indus. Mellan Delta och Lahor. Palmblad Geogr. 3: 45 (1832).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.; jfr äfv. gr. τὸ Δέλτα καλούμενον τῆς Θράκης (Xenophon)] benämning på hvarje gm uppslamning vid en flodmynning uppkommet (vanl. i flere småöar splittradt) land(område). Weste (1807). Det så kallade Delta i Egypten, der Nilen utfaller i hafvet, har ostridigt blifvit uppsvämmadt af Nilen, och småningom torde väl ett nytt Delta uppkomma. Lippold Vår planet 288 (1820). Vid Tatta .. bildar den ånyo sig klyfvande hufvudelfven (Indus) ett nytt Delta. Palmblad Handb. i geogr. 3: 44 (1832); jfr ex. under 1 b. Nilens delta. Bergström Rougemont 38 (1846); jfr 1. Rhens delta är det största i Europa. Dahm Geogr. f. el.-skol. 60 (1860, 1882); jfr 1. Nilens delta står med gröna majsfält. Heidenstam Vallf. 72 (1888); jfr 1. Bottenvikens finska deltan. Rosberg (1895; boktitel). (Man) skiljer .. på utbuktade deltan, .. fyllningsdeltan, .. samt på hafs- och insjödeltan. Hagman Fys. geogr. 59 (1903). Klarälfvens delta i Vänern. S. de Geer i Ymer 1906, s. 407. Deltan, terasser, vallar och andra strandbildningar. G. de Geer Därs. 1908, s. 105. — jfr FLOD-, FYLLNINGS-, HAFS-, INSJÖ-, MYNNINGS-, SLAM-, ÄLF-DELTA.
Ssgr (i allm. till 2): DELTA-AFLAGRING30~020. konkret. Vanligen bestå deltaaflagringarna af omvexlande sand, grus och lerlager med inneliggande lemningar af växter och djur. NF 3: 1047 (1879). A. G. Högbom i Ymer 1902, s. 327.
-ARM~2. geogr. arm af flod hvars nedersta lopp splittrats gm ett delta; jfr -FÖRGRENING. Hedin Gm Persien 50 (1887).
-BILDANDE~200, p. adj. Flera Deltabildande mynningar. Svedelius Geogr. 140 (1841).
-BILDNING~20.
a) abstr. Kjellgren Stein Geogr. 187 (1848). Vid Mississippis mynning fortgår deltabildningen särdeles raskt. Kruhs Jordkl. 1: 306 (1881). Nathorst Jord. hist. 398 (1890).
b) konkret. Holmström Geol. 6 (1877). Den stora deltabildningen vid sjön Ladjojaur. Ill. Sv. 2: 237 (1886). S. de Geer i Ymer 1906, s. 408.
-FÖRGRENING~020. geogr. = -ARM. A. G. Högbom i Sv:s rike I. 1: 40 (1899).
-KROKODIL~102. zool. särsk. i förb. indisk deltakrokodil, benämning på krokodilarten Crocodilus biporcatus Cuv. (C. porosus Schneider); listkrokodil. (Stuxberg o.) Floderus Djurv. 2: 617 (1903).
-LAND~2. jfr TRIANGEL-LAND. Stenhammar (o. Palmblad) Geogr. 1: 75 (1826, 1829). Nedre Egypten eller det flacka och sumpiga deltalandet. Kjellgren Stein Geogr. 192 (1848); jfr slutet. Weichsels deltaland. M. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 138 (1881). Arkipelager och deltaländer. Z. Topelius i Finland 13 (1893). särsk. i best. sg. om deltaområdet vid Nilens mynning. Mellin G. tid. hist. 14 (1846). Svedelius Statsk. 3: 188 (1869).
-LANDSKAP~20 l. ~02. Svenonius Stenriket 191 (1888).
-MYNNING~20. geogr. flodmynning framför hvilken ett delta bildats. Mynningsformerna (kunna) hänföras till två slag: öppna mynningar, .. och deltamynningar. Hagman Fys. geogr. 59 (1903).
-SJÖ~2. sjö inom ett delta. S. de Geer i Ymer 1906, s. 409.
~2.
1) (†) till 1; i best. sg. om den ö som bildar Nilens delta. Den fordom så kallade Delta ön. Eneman Resa 1: 155 (1712).
2) till 2. Dahm Geogr. f. el.-skol. 60 (1877, 1882). (Älfven) breder .. ut sig till en oerhörd vidd och omsluter stora låga deltaöar. V. Langlet i SD(L) 1903, nr 36, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content