SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1910  
DESARMERA des1arme4ra l. de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DESARMAD.
Ordformer
(disarmera S. Bjelke (1637) i HSH 7: 109, J. M. Lyth (1709) i Karol. krig. dagb. 2: 75)
Etymologi
[jfr holl. desarmeeren, t. desarmieren, af fr. désarmer, af dés- med upphäfvande bet. (lat. dis-, itu, åtskils) o. armer (se ARMERA); jfr äfv. eng. disarm]
afväpna.
1) (numera knappast br.) i allm.: beröfva (ngn) vapnen, taga vapnen från (ngn). (De) Skole .. desarmera Gustaf Horns, Redwens och Johan Hendrichsson regementten, så myckedtt harnesk och potter (dvs. stormhattar) vedhkommer, och sedan, efter hollen munstringh, medh samma vapn beväpna dhe trij Finske regementen. Oxenst. brefv. 1: 197 (1622). At .. sökia at separera och skilia (de krakelande) Parterne åth, och them på både sijder desarmera och i arrest anhålla. Delachapelle Ex.-book 46 (1669). I dag blefwo jämwäl alla (fångna svenska) officerare disarmerade emot ingångne accordet. J. M. Lyth (1709) i Karol. krig. dagb. 2: 75. Stadens samtelige invånare desarmeras. SP 1809, nr 18, s. 2. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] utan obj. Dedh man .. först dee förslagh och projecter giorde, hwarwthinnan .. Ricksens säkerhett mäst synttes bestå; såsom att man tillika (dvs. på samma gång) disarmerade. S. Bjelke (1637) i HSH 7: 109.
b) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] i öfverförd anv. De uti saken (dvs. mordet på G. III) delagtige voro desarmerade, sedan det i ögonblicket misslyckats. Almqvist Drottn. j. 233 (1834). Desarmera, afväpna; blidka. Ficklex. ö. främ. ord (1903).
2) [jfr motsv. anv. i fr.] fäkt. (gm en rörelse med sitt eget vapen) slå vapnet ur handen på (motståndare); afväpna. Man slogs (i forntiden) för at gifva banesår ..; mera, än at efter Fäktmästar Finter desarmera sin motståndare. S. Gahm Persson (1764) i Stadg. ang. landtmil. 2: Föret. 9 a.
3) fort. NF (1879). Desarmera en fästning, ur densamma bortföra all bestyckning och ammunition eller ock, ehuru i mera inskränkt bemärkelse, sätta den i samma tillstånd, som den var före den artilleristiska rustningen. 2 NF (1906).
4) sjömil. med afs. på mina: borttaga tändapparaten på (mina) o. sålunda göra (den) ofarlig. Då minan utlägges på fientlig kust, behöfver desarmeringsanordningarne icke anbringas, hvarigenom minan omöjligen kan af fienden desarmeras. L. Key i Tidskr. i sjöv. 1904, s. 374.
5) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] sjöt. aftackla o. lägga upp (ett fartyg), afrusta. Den 3 November (1789) ankom Konungens befallning, att hela flottan skulle desarmeras, med undantag af några Fregatter. Gyllengranat Sv:s sjökr. 2: 264 (1840). Den 19. (febr. 1904) desarmerades den i Schanghai liggande ryska kanonbåten Mandschur. E. Hägg i Ill. mil.-revy 1904, s. 287. L. Key i Tidskr. i sjöv. 1905, s. 389.
Ssgr: DESARMERINGS-ANORDNING1030~020. särsk. till 4; konkret. L. Key i Tidskr. i sjöv. 1904, s. 374 (se under 4).
(5) -ORT~2. Någon uppehålls- eller desarmeringsort bör den (dvs. en kustfästning) aldrig vara. L. Key i Tidskr. i sjöv. 1905, s. 389.
Spoiler title
Spoiler content