publicerad: 1922
DRÄGLIG drä3glig2, l. (numera bl. ngn gg emfatiskt l. bygdemålsfärgadt) DRÄGELIG drä3ge-, adj. -are ((†) -aren Mat. 11: 22, 24 (NT 1526; men Mat. 10: 15 : -are); -er GR 20: 46 (1549)). adv. -A (†, Linc. (1640; under tolerabiliter), Dalin (1850; angifvet ss. ”gammalt”)), -EN (numera bl. ngn gg ålderdomligt, Lind (1738), ÖoL (1852)), -T (Möller (1745; under tolérablement) osv.).
Ordformer
(drag(e)l- GR 4: 339 (1527), 18: 201 (1547). dreg(h)el- Luk. 10: 12 (NT 1526, Bib. 1541). dräg(h)el- Mat. 11: 22 (NT 1526), Serenius (1741; men: Dräglighet), Cavallin (1875; med dräglig ss. uppslagsform); ordets vanliga form ännu vid slutet af 1700-talet. drägl- (drægl-) GR 2: 33 (1525), Dalin Arg. 1: 45 (1754) osv.; formen ovanlig före 1800-talet. -eliighen GR 3: 201 (1526); -eligit(t) (-et), n. sg., GR 6: 251 (1529), Celsius E14 81 (1774))
Etymologi
[fsv. drägheliker, drägeligin, adv. draghlika, drägheligha, motsv. d. dragelig som kan bäras (i eg. bet.), i ä. d.: som kan uthärdas; af mnt. dregelik, som kan bäras, tillfredsställande, tillräcklig, af dragen, dregen, bära (se DRAGA, v. II (3)), motsv. holl. dragelijk, draglik, t. träglich. Formen drag- är antingen lånad af en motsv., icke anträffad form i mnt. l. beror på ombildning i anslutning till DRAGA]
1) om plåga, skatt, arbete, möda o. d. l. i allm. om ngt tungt l. besvärligt: möjlig att uthärda, uthärdlig, ej alltför svår l. tryckande, lindrig; motsatt: svår, tung, besvärlig; i komp.: mindre svår, mindre tung. Om man ej kan bota sjukdomen, bör man åtminstone försöka allt för att göra den sjukes belägenhet dräglig. Vi begäre .. ett christelighit mildh och dräghelighit regemente effter fädherneslandsens beskrefne lagh och lagha stadhger. RA 3: 389 (1594). Med förmodan at Riksens Ständer den förfatning lära giöra, at arbetet för Riksens Råd blir drägeligit. 2RARP 5: 142 (1727). Olyckan är långt drägeligare, när man tilförene vet bereda sig deruppå. Borg Luther 1: 717 (1753; Luther: viel träglicher). Döden är drägeligare än en långsam, svår och tillika obotelig sjukdom. Höpken 1: 405 (1773). At göra det feta närings-ämnet mera drägligt för svaga magar. Fischerström 4: 366 (c. 1795). Sjuk, men efter utseende, med drägeliga plågor. Almqvist DrJ 230 (1834). Ett fall .. krossade hans axel, hvaraf han led, ehuru drägligt, i hela sin lifstid. PWieselgren i BL 13: 3 (1846). En dräglig .. olägenhet. Dalin (1850). — särsk.
a) (numera knappast br.) med indirekt obj. (jfr 2 a). Tyro och Sidoni skal drägheligharen wardha på domadagh än idher. Mat. 11: 22 (NT 1526). Ondt, som en långlig vana gjort oss någorlunda drägeligt. Tessin Bref 1: 172 (1752).
b) ss. adv. i numera obr. förb. Öfverväga och pröfva, hvad Almogen kunde drägeligen utgöra (i skatt). Lagerbring 1Hist. 4: 238 (1783).
2) om villkor, stadgar, kontrakt, privilegier, rätt o. d.: möjlig att antaga, antaglig, möjlig, acceptabel; ngt så när försvarlig; billig, skälig, rimlig, resonlig. Så ath same bestelling (dvs. värfning) motte giord bliffue på lidelige och drägelige weger (dvs. villkor). GR 11: 93 (1536). Adelns bifall var en dagtingan på drägliga .. vilkor. Adlerbeth Ant. 1: 162 (c. 1792). Det föreföll .. drägligare, att det gottorpska hertigdömet skulle styras .. af inhemske ämbetsmän .., än att enkehertiginnan skulle anförtro sin myndighet åt en svensk ståthållare. Hjärne C12 177 (1902). — särsk.
a) (†) med indirekt obj. (jfr 1 a). GR 7: 381 (1531). Et utkast til fred, men sådant, at det omöjeligen kunde falla Konung Erik drägeligit. Celsius E14 81 (1774).
b) [jfr mnt. der krone tho Schweden, de en neger vnd drechliker gelegen was, vnderdanich tho werden] (†) öfvergående i bet.: läglig, bekväm. Dett skulle falla Allmogen mycket drägeligere en skatt att vttgöra, änn .. mista (sitt arbetsfolk gm utskrifning). RARP 1: 120 (1630). (I Reval) beslöte the .. at gåå Sweriges Crono tilhanda, såsom then them .. drägeligare blifwa wille. Girs E14 3 (c. 1630).
3) (†) om person: måttfull, moderat. (Biskopen i Skara) hade in til denna tiden varit drägelig och yttrat sig villig til alla Konungens föreställningar. Celsius G1 2: 5 (1753).
4) någorlunda god l. hygglig; hjälpligt l. tämligen god osv., passabel; något så när. Konserten gick drägligt nog. Hans lägenheet är drägeligh. Linc. (1640; under conditio). Annars mår jag drägeligen. Leopold (1784) i 2Saml. 7: 45. Flygsanden .. (har blifvit) förvandlad til et drägeligt bete för Boskapen. Retzius FlOec. 73 (1806). Jag eger inte ens ett drägligt par manchetter. Remmer FöregDöde 17 (1828). Att .. få .. (de torkade blommorna) drägligt vackra. Nyblæus Pharm. 22 (1846). Hans far bjöd mig .. hem till middag. Födan var dräglig och värdinnan riktigt bra. Michaelson Ungk. 179 (1892).
5) (mindre br.) ss. mera rent måttbestämmande, med tanken på ett uthärdande l. tålande mera undanskjuten: måttlig, modererad, lindrig; förr äfv. med indirekt obj. (jfr 1 a, 2 a). (Gud) satte .. (kvinnan) Mannen til hoffuudh och regerare, Thet henne ock jtt drägheligit och nyttigt straff är. OPetri MenSkap. 39 (c. 1540). Jagh önskar, at .. hon intet altför svårligen måtte gräma sigh öfver (dvs. mera än) dhet drägligit kan vara. Carl XII Bref 57 (1702). Mot en dräglig afgift kunna föräldrar här inlemna deras (dvs. sina) barn. Wallenberg 94 (1769). Så länge allmogen ännu hoppades att kunna af konungen utverka husbehofsbränningens återställande, hade dess motstånd mot kronobrännerierna varit drägligt. Odhner i 3SAH 6: 165 (1891).
6) (†) indräktig. Drägelige och ringa mödosamme Embeten. Brask Pufendorf Hist. 402 (1680; t. austräglich).
Ssg: DRÄGLIG-GÖRA, v. göra dräglig.
Afledn.: DRÄGLIGHET l. (numera knappast br.) DRÄGELIGHET, r. l. f. särsk.
1) (†) till 2 b: läglighet, bekvämlighet. Till Krigzfolckzens åhrlige betalning, så ock Kongl: Maij:tz trogne undersåtheres bättre drägeligheet, (vore bäst) att man afskaffade Mantalspenningarne och .. inrettade Qwarntullen. RARP 4: 242 (1649). Effter såsom Drägeligheten thet medhgaff. Brask Pufendorf Hist. 18 (1680).
2) till 4; särsk. (föga br.) konkretare. Tystnaden blir hädanefter din enda skönhet eller dräglighet. Almqvist Törnr. 1: 5 (1839).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content