SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EXEMT äksäm4t, adj.
Ordformer
(ofta skrivet -empt. exampt (jfr uttalet i fr.) Stenbock)
Etymologi
[jfr t. exem(p)t, eng. o. fr. exempt; av lat. exemptus, p. pf. av eximere (se EXIMERA)]
fritagen l. frikallad l. befriad (från ngt, i sht från onus, pålaga, utskyld o. d.); undandragen (ngns myndighet); numera bl. i fråga om vissa katolska andliga stiftelser (kloster) l. områden (biskopsdömen) l. innehavarna av motsv. andliga värdigheter (som undantagits från den vanliga andliga jurisdiktionen o. underordnats påven själv l. högre andlig myndighet). L. Paulinus Gothus Arch. 180 (1630). Der jag hade mindre veneration för min wackra Fröken än jag har wore min aldra skiöneste Fröken mer exampt dett beswäret att genomläsa så offta mina .. bref. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 13 (1689). Dhe kiörkior som sielfwe stå i bygnadh bor(d)e wara exempte från Collecters uhtgiörande till fremmande körkior. VDAkt. 1701, nr 314 (i handl. fr. 1699). Swedberg Schibb. 270 (1716). Exemt (d. v. s. af stiftets biskop oberoende) abbot. Hildebrand Medelt. 3: 104 (1899).
Spoiler title
Spoiler content