FÄLLBEREDARE fäl3~bere2dare, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(fel- 1717—1751. feld- Linc. (1640; under semskare). felt- VRP 1609, s. 174. fäl- 1722—1739. fäll- 1723 osv. — -be- 1609 osv. -bo- 1717—1791)
Etymologi
[sv. dial. fällboredare, sämskmakare; liksom d. fel(d)bereder, felt-, efter t. fellbereiter, av fell (se FÄLL, sbst.1) o. bereiten (se BEREDA, v.)]
(numera bl. i avlägsna landsorter, föga br.) benämning på handtvärkare som bereder skinn på annat sätt än en vanlig logarvare; dels liktydigt med: vitgarvare, skinnare (som i regel äv. syr fällar av de beredda skinnen), förr äv.: buntmakare, dels (numera knappast br.) liktydigt med: sämskmakare. VRP 1609, s. 174. Buntmakare och fällberedare beta ludna skin med salt och Vatn. Rothof 614 (1762). Kindblad (1871). Hahnsson (1896). —
